Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Nadia 13:57 16 januari 2018 Tråkigt va det att sitta i ett rum där allt va vitt o tomt, här skulle jag spendera 6 månader då dem tyckte att jag behövde akut hjälp "nadia du ska äta nu kom" sa den snälla sjuksköterskan och jag följde med henne ut till matsalen där flertal ungdomar satt. Vissa snackade glatt med varandra och vissa andra satt själva med en sjuksköterska bredvid sig peppande att dem ska äta och du va en av dem. Du satt där och skakade på huvudet när sjuksköterskan försökte få i dig mat. "Får jag sitta vid han" frågade jag Sara som va min egna sjuksköterska och hon sken upp i ett stort leende och nickade glatt, mat fick jag inte ta själv så jag gick o satt mig mittemot dig och dina bruna ögon mötte mina blåa direkt. Ett leende kom fram som smittade av sig "hej" sa du generat som fick mig att skratta nervöst "hej är det okej om jag sitter här" sa jag och pekade på platsen "ja gud ja" sa du och jag börja peta i min mat "svårt att äta också" frågade du och la hakan i din ena hand "jupp" svara jag enkelt och skrattade tyst som du hörde och du med fnittrade till som fick både våra sjuksköterskor att kolla på oss med flin fastklistrade på deras läppar "vad heter du" frågade jag dig och du kollade upp på mig "Marcus. Du hette väll nadia?" Sa du fundersamt "yes så heter jag" svarade jag och pekade på mig själv som fick dig att skratta högt. Gud så fint leende du har
