kapitel 6

46 0 0
                                        

-tyddy-

jag sprang rakt in i huset utan att knacka. jag hörde snyftningar från övervåningen och sprang ditt. jag kom in i Lizzys rum. hon satt i sängen med en kopp te och kollade rakt fram med en tom blick. jag gick fram och satte mig brevid henne i sängen. men hon vände fortfarande inte blicken mot mig. det var som att hon var fast frussen och inte kunde röra sig. det var lite läskigt. jag knuffade henne lätt i sidan för att se om hon reagerade men det gjorde hon inte, så istället sa jag " hej Lizzy, Hampus berättade vad som hände igår... jag" började jag men Lizzy avbröt mig. " du har ingen anning om vad som hände igår...du vet bara att Emil e död" viskade hon fram så tyst så nästan inte gick att höra. " jo du har rätt, jag vet bara att Emil e död" det sista ordet va svårt att klämma fram, det känndes så ovärkligt, hur fan kunnde han bara dö så där? " men ehm... du kanske... ehm kan du berätta vad som hände igår? jag menar innan Emil dog och fram till de? frågade jag föskiktigt. jag var rädd att hon skulle få en ny panik attack. men det fick hon inte hon satt där bara helt lung med sin tekopp i handen.  hon vred huvet mot mig och möte min blick. " räcker det inte med att han är död? " frågade hon, den här gången med en stadigare röst. jag nickde snabbt på huvet och svarade " jo men jag tämkte kanske du vill pratta om det, du vet att du kommer behöva pratta med polisen om detta? du var väll ändå den sista som träffade Emil?" frågade jag lite självsäkrare den här gången. " jag vet, jag kommer berätta men nu orkar jag inte!" svarade hon. " okej men hur mår du egentligen? jag tittade utforskande på henne, men hon hann inte svara för Camila kom in genom dörren med en bricka med två koppar te och två mackor. " hej Tyddy! jag hörde att du kom så jag täkte göra lite frukost, här! är Hampus också här?" frågade Camila och ställde ner brickan brevid Lizzys säng. Lizzy gav mig en frågande blick. " vad då? varför skulle Hampus vara här?" frågade hon. jag gav henne en menande blick och kom i samma stund på att jag bara hade rest mig upp och stuckit ifrån han. " ehm nej Hampus är inte här, jag tror han är kvar hos mig, jag stack bara hitt utan att säga nåt! jag borde nog gå tilbaka till honom." sa jag och reste mig upp från sängen. jag vände mig om till Lizzy " messa mig bara så kommer jag direkt! jag måste nog bara gå hem och kolla,,, ehm ja, vi ses sen!" sa jag och försvan ut ur rummet och sprang ner för trapporna och slängde på mig skorna och sprang hem. 

när jag kom in roppade jag Hallå, ingen svarade men jag hörde att någon skruvade sig i sängen där uppe. jag gick upp och in till mitt rum. där inne låg hampus och halv sov.  när jag kom in i rummet vaknade han och vände sig om och tyíttade på mig. " förlåt för att jag bara sprang iväg, men jag var tvungen att se hur det va med Lizzy" sa jag lite ursäktande och satte mig ner på sängen brevid Hampus. " mm de e chill, ja måste ha somnat om efter att du stack!" savarade Hampus med en trött röst. " ja du gjorde nog de."  Hampus sträckte ut sin hand och tog tag i min. han drog ner mig i sängen så jag hamnade brevid honom. vi sa ingenting. vi låga bara och kollade varandra i ögonen. " du?" viskade Hampus. " mm?"  " du är inte så tuff som du spelar i skolan egentligen va?" frågade han. " nej förmodligen inte, men om man ska höras eller ens finnas i skolan måste man bete sig som att inget kan knäcka en, som att man är långt mycket mer än vad man egentligen är. det ända jag egentligen vill, det är att dra härifrån, börja om livet någon annanstans. jag är så jävla trött på alla här, alla som tror dom e nåt dom inte e. åh fan allt är så jävla fuckat!" suckar jag. Hampus tittade granskande på mig. " men vem är du då egentligen?" det va en fråga jag själv inte hade ett svar på. vem va jag engentligen?  när jag inte behövde spela så jävla tuff, vem var jag då? inte en jävla aning. " ehm... jag har faktiskt inte en jävla aning" svarade jag. jag tittade rakt in i Hampus ögon igen. " måste man veta vem man är innan man börjar dejta dig?" frågade jag med ett busig leende på läpparna.

maybe next timeStories to obsess over. Discover now