Jag heter Simon.

19 0 0
                                    

4 Juni
------------
17.50
*Det knackar på dörren*

Lite argt går jag och öppnar dörren, ingen skulle ju komma idag..?

Jag öppnar dörren och dör står det en kille, brunt hår och isblåa ögon och bara stirrar.
"Vem är du? Och vad gör du här?" Frågar jag.
"Du känner verkligen inte igen mig." Säger den mystiska kille som precis kommit hem till mig.
"Du?" säger jag tyst.
"Ja, jag." Säger han.
"Vad heter du? Och hur visste du vart jag bodde?" Frågar jag förvånat.
"Okej jag heter Simon och ja, jag hjälpte dig HEM vilket var här så.." säger han med glimten i ögat fast han låter allvarlig i rösten.
"Juste." säger jag samtidigt som jag stirrar rakt in i hans ögon.
"Får jag komma in?" Frågar han och jag nickar långsamt.

Simon går långsamt in i den lilla lägenhet han hade varit i senast förra veckan.

"Sååå.." säger jag för att han skulle komma tillbaka till det vi pratade om.
"Huh" säger Simon helt frönvarande från hela världen.
"Du kom hit..?" Säger jag mest för att han ska förstå.
"Juste, jag kom hit för att du ska tro mig. Jag bryr mig om dig. Jag är inte som alla andra." Säger han nu väldigt lugnt vilket gör att jag känner mig väldigt säker.
"Okej..? Hur vet jag det bara för att du kom till min lägenhet?" Frågar jag.
"För annars hade jag inte kommit ihåg vart du bodde, och inte alls kommit hit när du bad mig bevisa att jag bryr mig om dig." Säger han nu med lite irritation i rösten men ändå väldigt lugnt, han är nog mest trött på att jag tjatar om att han ljuger.

---------
DOM TRÄFFADEEEEEEEEES!!!!!!!!

Sms [Paused]Onde histórias criam vida. Descubra agora