2000, 28 februari
Jag gick oroligt runt i det lilla hall liknande rummet längst bak i kyrkan. Mitt orangea hår hängde ner till mina axlar i lockar medans luggen var undansatt.
Min lilla kropp kläddes av en svart klänning och mina fötter av lackskor.
Benjamin var iklädd en svart kostym, och såg ut som en liten version av pappa.
I min hand höll jag en orange ros.
Kyrkan var fylld med folk från olika ställen. Vissa nära släktingar, andra lite mer avlägsna. Kompisar till mamma och folk som bara kännde familjen. Alla var här.
Mormor kollade på mig med en ledsen blick och sträckte ut sin hand mot mig. I en gest att vi skulle gå. Orgeln spelade och vi gick sakta in i kyrkobyggnaden.
Där längst fram på altaret skymtade jag mammas kista.
Taggarna på rosen jag höll i blev plötsligt vassa när jag kramade om stjälken.
Vi satte oss på bänkraden längst fram. Den som var reserverade för oss. Dom närmsta till henne.
Min lilla hand omfamnade Benjamins och vi log lite mot varandra.
Prästen började prata, men jag lyssnade inte. Jag satt och kollade på rosen och tänkte tillbaks på mammas kärlek till dom. Speciellt i lite udda färger.
Tillslut var stunden kommen. Då alla fick ta ett Sista farväl. Mormor, morfar, pappa, Benjamin Och jag reste på oss från bänken längst fram.
Blickarna bakifrån var svåra att undvika då alla studerade oss.
Min och hans hand var hårt sammanflätade när vi klev upp på altaret. Vi ställde oss i en halvcirkel runt Kistan o la en för en på våra rosor. Sa hejdå.
-------————————
Här kommer kapitel två. Denna är nog ganska långsam i början men det kommer bli bättre.
Ta hand om er o ha en bra dag <3
