2009, 6 december
Jag granskar mig i spegeln som han har upphängd på väggen i det svarta rummet. Gardinen är nerdragen och låter inte decembersolen lysa upp rummet.
Istället lyser en ljusslinga upp det, den hänger över hela taket.
Jag möter mina egna klargröna ögon i mörkret. Luggen är undansatt, som vanligt. Medans resten utav håret hänger fritt.
Han kollar på mig från hans skrivbord, där han sitter och skriver ner något.
Jag tassar försiktigt över golvet och sätter händerna i sidorna på honom. Han ger ifrån sig ett ljud, ett ljust skrik.
"Affe" suckar han, och jag svarar honom med en suck.
Hans dumma smeknamn som han tvunget skulle ha på mig blev Affe efter en väldans många olika förslag.
"Vad gör du?" frågar jag honom istället.
"Jag ritar, kolla här" svarar han och jag böjer huvudet över hans axel och kollar ner på pappret han har framför sig. Det föreställer en solig dag i en park. Parken bortanför skolan, dit vi alltid går och köper glass. Där vi lärde oss åka skateboard tillsammans i rampen.
Han pekar på den första personen "där är du" säger han "och där är jag".
Jag ler åt honom och ger honom en snabb kram.
Klockan går och vi säger hejdå. Jag går genom den nyfallna snön och kollar upp mot himmlen. Klockan är inte mer än 5,men det är redan mörkt ute.
Ett par billyktor möter min lilla kropp där jag går dom två kvarter som behövs för att komma hem. Reflexerna på mina byxor börjar lysa.
Dörren stänger jag efter mig och sedan sparkar jag av mig skorna. Kläderna hänger jag upp på en krok och går sedan vidare in i köket. Pappa står med ett förkläde och lagar mat.
"Hej" hälsar han glatt.
"Hej" svarar jag honom, "vad har ni gjort idag då?" frågar han mig.
Och jag börjar förklara. Först att vi åkte pulka, jag och Zeth. Och att vi träffade Viola. Hur vi hade snöbollskrig med några som går i 6an på skolan och hur vi hade varit hemma hos Zeth.
Han ler som svar.
Jag stänger dörren till mitt rum. Där tar jag av mig tjocktröjan och sätter på mig en T-shirt. Mjukisbyxorna, som inte ens är mina. Blir utbytta mot en rutig kjol, och samtidigt som jag snurrar runt lite framför spegeln borstat jag igenom mitt hår.
Benjamin kommer in i mitt rum, jag hör hur han sätter sig i min säng och hur han suckar lite.
"Du är så vacker Nafea, du är så lik mamma" mumlar han. Men tillräckligt högt för att jag ska höra.
Jag går och kramar honom. Sedan sitter vi där. Och bara uppskattar varandra.
