I skuggan av månskenet

Kap 10

Fredric och Becky satt hemma i hennes kök, tillsammans med Beckys föräldrar och fikade. Becky hade pratat med Fredric på hela vägen hem, han verkade väldigt trevlig.

Han berättade om hur han älskade filmer och böcker. Han verkade väldigt social. Han var rena motsatsen till vad Becky från början hade trott om honom. Han var jätte snäll och hur rolig som helst. Så Becky hade rent av tillslut frågat om han ville hänga med henne hem på en fika.

Självklart hade hennes föräldrar varit hemma när hon kom in genom dörren. De hade blivit glada över att Becky tagit med en kompis hem och självklart skulle de sitta med vid fikabordet. De var alltid så pinsamt glada, de gillade verkligen att vara med Becky och bekanta sig med hennes vänner så mycket som möjligt. De brydde sig verkligen om vilka Becky var med.

Fikastunden var ganska pinsam enligt Becky då hennes föräldrar alltid frågade om alldeles för mycket.

Fikastunden var över efter drygt en kvart då Fredrics mobil ringde och han var tvungen att gå hem.

Så fort Fredric lämnat huset så kom alla frågor om vem det var och om hon och Jack hade gjort slut. Det tog flera minuter för Becky att få sina föräldrar att förstå att Fredric var en ny vän till henne som hon stött på efter skolan.

Kvällen kom snabbt.. Beckys mamma fick för sig att Becky skulle gå ut med soporna. Men eftersom det blivit mörkt och månen i vanlig ordning var framme ville Becky inte. Hennes mamma blev besviken och undrade vad som var så stort problem med att gå ut med soporna.

Becky hade ingen aning om vad hon egentligen skulle svara, hon kunde bara inte säga sanningen. Hon kunde inte heller bara ta soppåsen och lösa problemet. Hon visste att detta skulle skapa problem hemma, vilket som nu tydligen påbörjats.

Beckys mamma blev i slutänden sjukt förbannad, hon tog Beckys mobil. Hon talade även om att hon tänkt behålla mobilen som straff för att Becky vägrade hjälpa till hemma.

Utan mobilen sög Beckys liv till stora delar. Det var svårt att få tag på vänner utan den, dagens ungdomar har allt i sina mobiler, men det förstår ju inte hennes mamma. Becky visste att skulle hon klaga så blir hon av med den ytterligare en dag.

Hon gick till skolan nästa dag, utan mobilen. Det var onsdag morgon och dagen skulle börja med bild. Men hon såg av någon anledning mest fram emot franskan som hon skulle ha klockan 11.10. Då skulle hon få träffa Fredric igen.

Hon blev som vanligt avbruten i sina tankar där hon stod framför sitt skåp, då någon knackade henne irriterat på ryggen. Hon vände sig om för att inse att där stod Jack, han såg inte glad ut.

”Vadå?” Frågade Becky lite osäkert.

”Vadå, vadå? Du har inte svarat på några av mina sms och jag har försökt nå dig sedan 22 igår kväll!” Sa Jack irriterat.

”Förlåt, men jag hade inte min mobil. Mamma tog den för att vi hade ett litet bråk igår.” Klämde Becky fram.

”Bråk?! Sen när började du och din mamma bråka så mycket så hon tar din mobil? Det har aldrig hänt förut. Om det är så att du hellre hänger med den där nya killen, Fredric, än med mig så kan du väl säga det?!” Nästan fräste Jack.

”Vadå? Hänga med Fredric istället för dig?!” Becky började undra vad han egentligen tänkte nu..

”Ja, jag hörde att Fredric varit hemma hos dig igår eftermiddag.” Svarade Jack surt.

”Ja, han var över på en vanlig fika som en vanlig kompis, okej!” Svarade Becky nästan lika surt, hon började bli trött på att Jack skulle vara så svartsjuk. Skulle hon inte ens få ha kompisar av motsatt kön längre? Det var löjligt. Och bara för att hennes mamma tagit hennes mobil så tror Jack att hon har något på gång med Fredric! Det lät ju inte riktigt klokt enligt Becky. Och allt detta hände delvis på grund av den där månen, hon började bli riktigt trött på det här nu.  

”Jag har lektion nu, så jag måste gå. Och mamma har tagit min mobil, jag lovar” Var det sista Becky sa innan hon försvann iväg till bildsalen.