Svag för dig 2~Dante Lindhe✔️

4.

~Ayas perspektiv~

Det är söndag och klockan är 01:30 när jag ligger i min säng och kollar upp i taket som nu är helt svart av mörkret i mitt rum. Min ångest har krupit sig in i mig igen och tankarna snurrar som en orkan i mitt huvud. Tankarna om den där kvällen kan inte dras ut från mitt huvud, kvällen jag blev våldtagen. Jag känner mig smutsig och äcklig så fort jag ens tänker på det, det är som att jag bara vill rymma från min egna kropp. Det har gått 3 år men minnena är tydliga, hans hud som trycks mot min medans jag sparkar allt jag har men det är som att jag inte hade nån kraft kvar.

En tår rinner nerför min kind och jag ställer mig upp ur sängen och går ut från mitt rum för att öppna balkongsdörren. Den kyliga luften slår emot mig när jag tar ett steg ut på det kalla balkongs golvet. Jag ställer mig mot räcket och tittar ut över stockholm. Mina tankar dras till Dante istället, jag ler nästan av bara tanken på honom. Hans blåa ögon ger mig alltid nån speciell känsla som inget annat kan ge mig, det har alltid varit så sen jag såg honom första gången. Men det är också dom där ögonen som kan göra att hela jag faller, faller för honom, faller rakt in i hans famn och tänk om han inte fångar mig, då går hela jag sönder.

Jag har min mobil i handen när den börjar vibrera och signalerna låter högt. Jag tar upp den och kollar på skärmen och börjar nästan skratta av vem det är som ringer, vad är ens chansen att han ringer precis när jag står och tänker på honom. Dante står det på skärmen och jag trycker på svara. "Hej" säger jag till han på andra sidan luren och har ingen aning om vad han vill klockan 2 på natten, innerst inne hoppas jag på att han ska säga att han vill ha mig hos honom men det är inte det som möter mig i luren.

"Aya hej ehh... Ludde är påväg till sjukhuset med ambulans" säger Dante otydligt i telefonen och hans andning låter som den går i 120.

"Vaa vafan har hänt" säger jag i nästan panik och går ut mot hallen för att sätta på mig.

"Han blev påkörd men jag berättar allt sen, ska jag komma o hämta dig så du kommer till sjukhuset" säger han stressat.
Jag säger ja och han säger att han är där om 3 minuter.

Vi lägger på och jag slänger på mig jackan innan jag öppnar ytterdörren och springer nerför trapphuset. Dantes bil står redan utanför när jag kommer ut och jag springer snabbt till bildörren och öppnar för att sedan sätta mig ner.

Jag tittar mot honom när jag sitter ner och han ser lika stressad och orolig ut som jag förmodlingen gör. "Är det allvarligt" frågar jag när han startar bilen och kör iväg.
Det tar nån sekund innan han kollar på mig och säger "jag vet inte". Jag nickar sakta och han tar min hand.

Hans värme får mig att bli lugn och jag lutar mig bak och tittar ut genom fönstret.

~

Det har gått tre timmar och vi sitter fortfarande i väntrummet utanför operations salen Ludwig ligger i. Noel och Axel är också här men båda dom har somnat mot varandras huvuden, det är faktiskt riktigt gulligt tänker jag och ett leende bildas på mina läppar. Jag sitter med mitt huvud lutat mot Dantes axel när doktorn som vi pratat med innan kommer mot oss och säger att vi får träffa ludwig nu.

På några millisekunder ställer vi oss upp och Noel och Axel vaknar. Vi alla fyra går mot rummet där Ludwig ligger i och Dante tar min hand när han ser hur jag darrar lite. När vi kommer in ligger Ludde i en sjukhussäng och hans ansikte har blåmärken lite överallt och högra ögat har svullnat upp rejält. Hans arm är inlindad i ett gips och det är ett av hans ben också. En tår rinner över min kind och jag ser hur han ler när han ser oss. Jag nästan springer fram och kramar honom länge, "du fattar inte hur rädd jag var" säger jag tyst och han kramar om mig ännu hårdare med armen som inte är gipsad.
————————————————————————
Fick feeling och bara skrev ett kapitel nu på några minuter så kommer säkert ångra det här kapitlet imorn men skit samma, kommentera gärna nått så blir jag jätte glad//Fanhovah❤️❤️