Svag för dig 2~Dante Lindhe✔️

7.

~Ayas perspektiv~

"Hejdå" säger jag med en ledsen röst när jag kramar Kassie, inte en sån där fakead ledsen röst utan en riktig. Hon ska till spanien och jobba som bartender i 10 veckor. "Fan va jag kommer sakna dig" säger jag i kramen och en tår börjar bildas.

Hon tar tag i mina axlar och drar mig så hon kollar in i mina ögon, "du vet att om du gråter kommer ju jag börja gråta" säger hon medans hennes ögon också blir vattniga. Jag skrattar lite samtidigt som en till tår rinner över min kind. "Nae såhär töntiga kan vi inte va" säger hon och vi skrattar med gråten i halsen.

"Du har rätt det är lungt du ska bara va borta i typ två månader" säger jag och ger henne en hård kram.
"Älskar dig" säger hon innan hon släpper kramen och öppnar dörren ut ur lägenheten.
"Älskar dig också" säger jag tillbaks innan hon stänger dörren och åker härifrån.

Klockan är 20:30 och jag ska träffa killarna alltså Noel, Dante, Valter och Axel om en timme. Vi ska äta på nån restaurang innan vi ska ut och festa på nån nattklubb Noel gillar.

Jag sätter mig ner vid mitt sminkbord och sätter på min högtalare. Samtidigt som jag sminkar mig sjunger jag högt till musiken och låtsas som att jag är med i en musikvideo, det kan inte bara vara jag som gör det.

Jag borstar bort det sista pudret och kollar mig i spegeln, jag ser riktigt bra ut, kanske är det för att jag har 3 kg smink på mig men jag känner mig sjukt snygg. Jag går och sätter på mig min outfit jag redan valt ut och ställer mig framför helkropps spegeln. Jag har en genomskinlig tröja med en svart spets bh under med ett par ljusblåa jeans och ett skärp.

Jag låser lägemheten och går nerför trapporna ut i den lite kalla luften, inte så kallt att man fryser, bara lite svalt liksom.

Jag tar upp min mobil och ringer Ludde som just nu bor hemma pågrund av olyckan och skadorna han fick. Signalerna går fram en efter en och tillslut hör jag hans röst, lite tröttare än vanligt men fortfarande hans trygga varma röst.

-tja, säger han.
-hej hur går det, frågar jag.
-läkarn säger att jag kommer kunna gå om 2 veckor så det va väll bättre än vad jag trodde.
-och du ska ut o festa som vanligt på en fredag, säger han och jag ler.
-ja vad annars liksom, säger jag och vi båda skrattar lite.

Det blir tyst en stund och jag suckar.

-önska du kunde va me, säger jag och gör en ledsen min även fast jag vet att han inte ser mig.
-säger ju det du klarar dig inte utan mig, säger han och både han och jag skrattar.
-okej det kanske är lite sant, säger jag.

Jag ser Noel en bit bort och vinkar åt honom.

-jag måste gå nu hejdå älskar dig, säger jag innan jag lägger på och går fram till Noel och ger honom en stror kram.

-

Musiken dunkar i högtalarna när vi står på dansgolvet som nu är överfullt med männsikor. Jag är inne på min sjunde drink och min kropp blir bara tyngre och tyngre samtidigt som det känns som att mitt huvud börjar snurra. Men jag dansar ändå fortfarande som att det är mitt livs sista kväll.

Noel kommer fram till mig och skriker i mitt öra så jag ska höra, "det är efterfest hos Axel" säger han och jag skiner upp, jag älskar efterfester.

Han drar nästan med mig ut från folkmassan och någon minut senare är vi ute på gatan. Dante och Valter står en bit bort och när vi kommer fram till dom lägger Dante sin arm över mig. Vi börjar gå mot Axels lägenhet och av nån anledning drar jag bort Dantes arm från mina axlar.

Han kollar på mig konstigt och stannar upp, han tar tag i min handled samtidigt som han säger till Noel och Valter att dom kan gå före oss. Jag kollar konstigt på honom medans han väntar på att dom andra försvinner ur synhåll.

"Vad är det Aya" säger han och jag rynkar på ögonbrynen. "Va snackar du om" svarar jag lite sluddrigt.

"Vad är vi påriktigt, jag förstår inte" säger han och stannar upp innan han fortsätter.

"Ibland är vi vänner, ibland är vi mer än vänner och ibland är jag bara en främling för dig. Ena minuten snackar du med mig som att jag betyder nått för dig men nästa sekund behandlar du mig som att jag inte betyder ett skit" säger han och jag blir tyst.

"Snälla Dante vi borde inte ta det här nu, båda är fulla" säger jag och suckar.

"Nej jag vill veta nu" säger han och släpper taget han har om min handled.

"Jag vet inte" säger jag högre än förut. "Jag vet inte om jag har känslor för dig men det skrämmer mig att om jag kommer få känslor för dig igen kommer vi inte funka" säger jag och kollar ner i marken.

"Kan vi bara ta det långsamt" säger jag efter en stunds tystnad.

"Du fattar inte Aya, jag kan inte ta det långsamt med dig, så snälla lek inte med mina känslor bara för att du är osäker på dina" nästan skriker han och jag står tyst stilla på den folktomma gatan medans det bränner bakom mina ögon.
————————————————————————
Jätte oklart kapitel men bättre än inget//Fanhovah❤️