ESTÁS LEYENDO
Jag lever

Terror
Hej! Det är jag som är Hanna. Jag är 14 år och bor med min mamma ,pappa och en konstig lillebror.
#mobiltelfon #skräck
Jag lever // Del 3

8 2 0
por merimmaa
por merimmaa
                                    
                                              Jag hade somnat tidigt igår kväll, och lika snabbt vaknade jag till av mitt fruktansvärda alarm. Jag drog till mig mobilen och stängde av signalen innan jag långsamt klev upp från min säng. 
                          ( i skolan)
Äcklig skollunch. Igen. Sån slemmig fiskgratäng som det blev typ fyra gånger i veckan. 
-Det luktar vidrigt, påstod Lina och stannade upp mitt i bamba.
- Som  varenda dag... svarade jag och drog med mig Lina. 
                          Vi lät bamba-tanterna slänga mat på våra tallrikar med trötta grimaser, innan vi  gick och satte oss. 

                          -Jaha då , vad ska du göra efter skolan, frågade Lina ? 
- mmm, jag ska ut med William ,eftersom jag ska bjuda honom på kaffe, svarade jag.
                          Skolklockan ringde och äntligen var ännu en dag över. Äntligen skulle jag träffa min vän. 
                          (På cafét)
Vi båda beställde en varm kopp med O'boy och varsin kanelbulle. Vi pratade om allt roligt vi skulle göra på sommaren,hur roligt det kommer vara i Spanien, med sol och bad osv...
                          Jag tittade ut genom fönstret och såg de gråa ledsna molnen bildas på himlen. Jag blev väldigt trött,bara av att titta på dom. Jag  tog den sista tuggan av den saftiga bullen innan jag sa hejdå till William.
                          När jag gick på den långa grusvägen så plingade min mobil till. Jag tog upp den från min ficka och insåg att det var samma meddelande som jag fick för några dagar sedan. Jag stannade till, jag kände hur min puls växte och växte när jag läste meddelandet där det stod....
                          "MÖT MIG VID CENTRALSTATIONEN KL: 20.00".
                          Jag kände hur en konstig känsla svepte över min kropp. Mina fingrar stelnade till och jag blev förskräckt. 
                          (Kl.20.00)
Jag tog ett djupt andetag och gick mot Centralstationen. Det var bara ett fåtal människor som gick runt. Däremot  var hela området knäpptyst och det ändå man hörde var spårvagnarna som åkte fram å tillbaka. 
                          Jag känner  hur den kalla luften nuddar min kropp samtidigt som vattendropparna rinner ner från min panna.( Jag tror att jag måste använda Bannakräm för å lösa detta , hahah) 
Jag vänder mig om flera gånger men ser ingen. När jag precis ska sätta mig så tar någon tag i mig och allt blev svart.
                          Vad tror ni kommer att hända?? Kommer hon överleva??