Like sisters

Del 5

*Almas p.o.v*

När han drog in mig i bagageluckan slog jag i huvudet och när jag tog handen för att hålla på den ömma punkten kände jag blod. Jag hörde honom prata i telefonen innan han öppnade bagageluckan och slängde in min telefon. Jag fick lite panik men det varade bara tills jag faktiskt insåg att jag var i en bagagelucka och då började paniken på riktigt. Det hade ju bara varit en kille som slog mig på röven och sen helt plötsligt var jag i en bil. Jag har ingen aning om var vi var påväg eller om det fanns fler som jag borde oroa mig för. Innan jag hann tänka på det mer vibrerade det bredvid mig och jag såg att Bella hade ringt mig typ 24 gånger, jag svarade på en gång och hon andades ut lättat.

-Vart fan är du?

-Ärligt talat så vet jag inte, i bagageluckan på en bil men.. Jag vet inte vart den är påväg. Precis när jag sa det började tårarna rinna och jag snyftade okontrollerat.

-Alma det kommer bli bra jag lovar! Vi kommer hitta dig och ta dig hem igen. Bella var så lugn och jag var glad över det men jag hörde att hon darrade på rösten ändå.

-Vi?

-Ja, jag och killarna..

-Men jag trodde a-. Jag hann inte säga mer för Harry började prata med en orolig röst.

-Alma mår du bra?!

-Eh ja.. Blöder lite i pannan men det är ingen fara.

-Vet du hur han som tog dig ser ut?

-Han har blont hår och en läpp piercing mer hann jag faktiskt inte se.

-Vad hände?

-Bella skulle hämta sin jacka när jag kände hur någon slog till mig på röven då jag vände mig om såg jag den där killen och han sa att han ville visa mig något men innan jag kunde protestera var jag i bagageluckan. Harry jag vet inte vad jag ska g-göra.. Nu grät jag igen och jag hörde hur Harrys andetag gick fortare och fortare. Nu började Liam prata med mig.

-Alma du måste lyssna på mig nu, vad dom än säger eller gör MÅSTE du säga emot. Om de t.ex säger att de ska döda Bella gör fortfarande inte de säger! Lova mig det.

-Men Liam Bella då?

-Hon kommer vara med oss hela tiden så ingenting kommer hända, jag lovar.

-O-okej.

-Lova mig Alma.

-Jag lovar.. Nu stannade bilen! Vad ska jag göra?!

-Håll dig lugn och låtsas som du sover. Vi kommer snart Alma, håll ut.

-Jag hoppas det.

Det var det sista jag sa till Liam innan jag la på luren och gömde telefonen i min ficka och låtsades sova, precis som Liam sa. När jag hade väntat på att luckan skulle flyga upp i nästan 20 minuter somnade jag.

*******************

*Bellas p.o.v*

Jag var så jävla rädd. Jag satt och grät i Louis famn medansvar han strök min rygg. Det var faktiskt riktigt mysigt men jag kunde inte sluta tänka på Alma, vem fan var den där jävla killen och varför tog han just Alma? Jag ska mörda den jäveln.

-Känns det bättre? Jag tittade upp på Niall med ett trött ansikte, det kändes faktiskt lite bättre.

-Aa lite.

Louis släppte lite på sitt grepp om mig och gav mig en varm kram innan han reste sig upp och gick mot Harry som hade gått runt i cirklar de senaste minuterna. Louis viskade nått till honom och drog med sig Liam och Zayn för att gå och prata lite längre bort. Det var bara jag och Niall kvar men han tog tag i min arm och drog försiktigt med mig till hans bil.

-Vart ska vi?

-Hem till mig.

-Vet dom andra att vi åker?

-Ja.

-Niall hur vet dom det? De står ju där borta och ser oss inte ens.

-Louis sa till mig att jag skulle ta med dig.

-Jaha men Alma då?

-De ska försöka lista ut vem som har kidnappat henne och sen ska dom komma hem till mig och då kommer vi alla att åka och hämta henne.

Jag vet inte om han talar sanning eller inte men jag följer ändå med honom.

*******************

*Louis p.o.v*

-Vem fan kan det vara? Sa Harry.

-Harry lugna ner dig, jag tror jag vet vilka. Sa Zayn.

-Varför sa du inte det innan?!

-HARRY LUGNA NER DIG!

-Berätta bara vilka det är då. Sa Harry en aning lugnare.

-Det är inte säkert men jag tror det är Luke och hans gäng.

-Varför skulle dom ta Alma? Frågade jag.

-För att de hatar oss och vill kanske hämnas för det vi gjorde mot dom förra året? Sa Liam.

-Vi åker till Niall och sen drar vi dit. Om de har Alma så gör allt för att få tillbaka henne, okej? Harry var så bestämd att det inte gick att protestera, vi alla nickade och sen gick vi till våra bilar.