Kapitel 3- Stå för vad du gjort Omar

382 16 2
de swedishdancer
de swedishdancer
                                    
                                              "D/n vad har han gjort?" Undrar Oscar och kollar på mig. 
                          Jag tar ett djupt andetag innan jag börjar.
                          🌀🌀🌀🌀🌀🌀🌀🌀🌀🌀🌀🌀🌀
                          Jag försöker berätta vad Omar gjort mot mig men min mun lämnar inget ljud. Jag försöker igen, men istället rullar en ensam tår nerför min kind. 
                          Oscar släpper min hand och lägger istället en arm på mina axlar. Är det konstigt? Vi var bästa vänner som små, nu är vi syskon, och jag är inte säker men jag tror att vi gillar varandra. Omar suckar och ser på mig. Vi får ögonkontakt och jag ser snabbt bort. 
                          "Omar, du vet mycket väl vad du har gjort. Kan du inte stå för dina handlingar?" Fick jag fram och kollade nu Omar rätt in i själen. Jag såg rädsla och nervositet. Han svalde hårt. Oscar tittade på mig chockat. Han var nig förvånad av att hörs min röst i den tonen. Sen såg han på Omar med en blick som kunde knocka hela armén. 
                          "Omar nu fan tar du och berättar vad fan du har gjort, annars blir det inte roligt för dig" uttalade Oscar lugnt men med mycket ilska och aggression i rösten. 
                          "Jag mobbade henne." Svarade Omar, det såg jag faktiskt inte komma. Jag trodde han skulle hitta på någon lögn och lämna Oscar besviken på mig för att jag "överreagerat". Jag fnös. Han hade väl ändå något mer att säga? Omar var idioten som nästan tagit MITT liv. 
                          Jag harklade mig och menade att han skulle säga något mer. 
                          "Jag ehm, typ sa saker som inte är okej till d/n. Och jag liksom, typ, slog henne" mumlade Omar och tittade ner i sitt knä. Nu reagerade Oscar starkt. Han klämde min hand lite hårdare, förmodligen för att ilskan började bubbla igen. Min andra han fångade in hans hand och smekte den så att han skulle låssa lite på greppet. Han kollade på mig och pussade mig på pannan. 
                          "Okej, nu ska jag berätta vad han gjorde mer än att slå mig!" Röt jag. Nu var jag arg. Inte okej att han mobbar mig. Inte okej att han slår mig. Inte okej att han e ett svin mot mig. Men framförallt INTE okej att han inte står för det han har gjort!
                          "Jag och Omar gick i samma skola, ända tills jag flyttade hit nu. Sedan den första dagen jag träffade honom har han mobbat mig så grovt att jag har haft självmordstankar vid elva års ålder! Han slog mig dagligen och bröt ner mig fysiskt, psykiskt och mentalt. Flera gånger har han ställt mig inför livsfara, t ex så har han puttat ner mig från perrongen ner på rälsen, han har tvingat mig att käka tabletter, han har inte bara varit ett pain in the ass. Han har varit ett jävla pain överallt!!" Utbrast jag och tårarna rann nerför mina kinder i rasande fart. Oscars ögon var stora och han såg ut att antingen börja gråta eller krossa en skyskrapa närsomhelst. Det var närmare alternativ två fick jag bekräftat för mig när han reste sig upp så att stolen åkte i golvet. Fort var han framme och tryckte upp Omar mot väggen. Han väste något som jag inte hörde innan han gav Omar en rak höger. Blod flög upp på väggen. Usch, den hör synen framkallade en hel del minnen, såna minnen som Omar gjort. 
                          😵🌀😵🌀😵🌀😵🌀😵🌀😵🌀
                          OMG Vafan är felet på Omar😳 Men OSCIPOSCI är så söööööt😍😍😍 
                          Nu fick ni ett kapitel även fast jg bara hade en röst😌🌚🙊🙈🐑 men jag blev så glad när jg såg hur många som läst mina historier😍❤️😌😳😘 Älskar eeeer! 
                          Stay fluffy🐑🌀 ~Thelma😘