The Angel From My Nightmare (5sos)

Kapitel 19

Jag vaknar upp till min ringsingal från mobilen som tjuter lika högt som Eiffeltornet. När jag tar upp mobilen ser jag med nyvakna ögon att det är Lauren, som förväntat, varför behövde hon väcka mig kunde hon inte ha ringt senare på förmiddagen.

Catelyn!! 

Uhm vad är det Lauren?

Jag kan inte fatta att min lilla kusin ska ha sin egna artikel i varje nummer i Elle freaking UK

Ja du det är jag vädligt medveten om att jag kommer att göra, men tack för informationen 

Varför låter du så icke-taggad för det här? 

Kanske för att det är skit tidigt på morgonen och du väckte mig *gäsp*

Nu skojar du med mig vaaa?! Klockan är halv två sweetie, vad gjorde du  igår igentligen *skrattar* 

Men va?? Shit jag måste nog gå upp, kan vi inte ses vid Nandos på Oxford om drygt en och en halv timme? Kan berätta mer om Elle då 

Jo visst men Mali hänger med då så kan vi shoppa lite också BYEE

See you, Byee 

Det där samtalet var precis vad jag behövde, jag behövde inte ens fråga ifall vi kunde shoppa. Du behöver i och försig aldrig fråga Lauren, aka min shopping-galne-kusin, om hon vill shoppa det erbjuder hon så bra själv. Nu när jag tänkter på att klockan är halv två börjar jag undra lite varför ingen av killarna har väckt mig än. Jag går upp ur sängen som om jag vore en zombie och går raka vägen till duschen för att fräscha upp mig, plus jag beöver bli pigg efter att ha sovit mer än tolv timmar är jag nästan ännu tröttare nu än när jag somnade. Duschen gör susen och nu är det bara sminket som är kvar. En lätt bas med rosiga kinder, mascara obviously och Dr Rescue för läpparna. Min outfit får bli ett par höga jeans shorts och en croptop med Mickeymouse på och ett par låta vita converse. Som smycke tar jag ett berlockarmband jag har fått av Lauren och sen pockar jag upp min handväska innan jag går ut mot bussen. När jag kommer ut i hallen är det knäpptyst, jag måste ha varit så inne i mig själv och stressad för att ungå att det bara var jag som är hemma. 

Väl inne i city letar jag upp Nandos restaurangen som ligger på Oxford Street och ju närmare jag kommer ingången ju säkrare blir jag på att jag är alldeles för tidigt. Självklart var jag tvungen att stressa ihjäl mig för att sedan bli besviken över de inte har kommit än, i och för sig så har det inte gått mer än tjugofem minuter sedan Lauren ringde men jag stannar glatt och väntar in dem. Det finns inte direkt något annat jag kan gör ändå tills de kommer. 

Det dröjer inte länge förens jag ser de två tjejerna komma gåendes mot mig med leéden på deras läppar. Värst vad de var på bra humör då, själv känner jag mig som en vandrande zombie med en sminkmask påklistrad. Ja borde verkligen gå och lägga mig tidigare på kvällarna, men ni vet ju hur man är; tänker alltid att '' ja ja imorgon kan jag göra det '' och detta upprepar sig varje kväll. Tyspisk mig. Tyspiskt alla tonårignar sist jag kollade. 

Vi börjar med att gå in på Nandos och äter lunch eller för min del blir det frukost. Servitrisen visar oss till ett mysigt bås och tar sedan våra beställnignar. Jag tog detsamma som jag hade när jag var här med Nina igår alltså kyckligvingar och coleslaw och den här gången Dasani vatten med smak av äpple. Både Lauren och Mali beställer varsin kycklingsallad, så hurtiga och hälsosamma de framstår då... ja ja it's their choice to not enjoy life while you can. Maten slinker ner fortare än kvickt. Vi träffades ju inte för att äta lunch ihop utan för att shoppa och var så tjejiga som vi kan.