I hans fasta grepp

Kapitel 2. En kort dag.

Det håller på att bli varmt ute. Våren har precis kommit. Därför väljer jag att cykla till skolan istället för att ta moppebilen. Det tar dock ett tag att cykla hemifrån mig till skolan. Jag sätter på musik i mina hörlurar, sätter mig på min rosa cykel och trampar iväg. Jag lyssnar på indiepop.

Jag har cyklat ett tag nu. Kanske 25 minuter. Jag har kommit fram till trottoaren innan skolområdet. Jag cyklar över vägen och ser en man gå på andra sidan. Det är Peter. Han har jeansjacka på sig och jag känner hur han får mig att rysa till. Hur kan han inte frysa? Jag går liksom här i vinterjacka och vantar och fryser ganska mycket. Han är så manlig! Jag cyklar upp på trottoaren och försöker att undvika honom. Jag har liksom cyklat i en knapp halvtimme så jag är lite flåsig. Jag bestämmer mig för att cykla in där bilarna åker istället för cykelvägen. Då Peter redan passerat denna. Skulle jag valt att ta cykelvägen, hade jag varit tvungen att säga hej eller något sånt och det känner jag inte riktigt för. Men såklart ska det komma en biljävel då också! Bilen blockerar infarten. Men när jag cyklat förbi den ser jag att det finns plats mellan bilen och refugen. Jag cyklar förbi bilen och ställer min cykel i cykelstället. Jag låser och tar den rosa väskan jag lagt i min cykelkorg. Jag börjar gå mot entrén. Det är inte långt och jag är snorig. Pollen har börjat komma.

Jag kommer fram till den långa korridoren med alla skåp. Min klass har skåp nästan längst in. Jag kan se Peter vid andra änden av korridoren. Nu kan jag se att han har sin dotter med sig också.Vilket egentligen är konstig då hon inte går på den här skolan. Skolan har endast högstadieklasser. Hon kanske ska vara med Peter på jobbet idag? Peter stannar vid klassens skåp. Två bänkar är placerade framför dem och en del av klassen har redan kommit och satt sig ner. Peter står och pratar med några från klassen. Hans dotter skojar lite med Linn, som hon så ofta gör. Jag går långsammare för att slippa vara med i konversationen. Peter tar sin dotter i handen, vänder sig om och går. Jag vet inte riktigt vad men hans dotter gör något och han låtsas bli arg. Jag älskar när han visar sin dominanta sida. Han börjar springa med sin dotter och höjer benet. Han viker det så att foten kommer snett bakom honom på hans högra sida, där dottern står. Han sparkar henne på rumpan. Det såg ganska hårt ut och jag tycker lite synd om hans dotter. Men samtidigt önskar jag att han kunde göra detsamma mot mig. Fast kanske med handen istället.

Dagen passerar fort. Jag ser inte Peter så mycket. Han kommer (som alltid) in till våra lektioner ibland. Jag vet inte riktigt varför men jag antar att det är för att kolla så att klassen sköter sig. Vilket egentligen är helt onödigt. Det är en väldigt lugn klass. Och helt ärligt skulle vi nog klara oss utan lärare. Men Peter tittar inte på mig. Han bara står där bredvid klassrumsdörren och ser ut över klassen. Nu är det säkert. Han vet knappt att jag existerar.