I hans fasta grepp

Kapitel 4. Lappen

Jag vecklar ut lappen och läser. Det står inte så mycket, bara några enstaka ord och lite siffror. Omg han gav mig sitt nummer!? "Ring eller SMSa om du vill prata" följt av ett nummer står på lappen. Jag som trodde att han avskydde mig! Förrän idag...

Jag ser bort mot hörnet där han är och inspekterar mannen som står med armarna i kors och ser ut över klassrummet. Han vandrar med blicken över alla, tillslut landar den på mig. Jag ger honom ett bekräftande leende och han tar upp telefonen med blicken fortfarande fäst vid mina ögon. Jag antar att han menar att jag ska skriva till honom eller något sånt så jag tar också upp min telefon. Det rosa silikonskalet går trögt upp ur min högra bakficka och jag swipar upp för att låsa upp min telefon. Jag lägger in numret som står på lappen och börjar fundera på vad jag ska skriva. Det får inte vara för på, men samtidigt något som visar att jag är lite intresserad. Tillslut bestämmer jag mig för att skriva "Hej, tack för lappen..." kommer seriöst inte på något bättre så det får duga.

*Pling* säger det från telefonen och jag kollar vem som skickat. Det är Peter. "Hej Natta. Jag ville bara att du skulle kunna nå mig om det är något." Det gör mig glad att han bryr sig om mig och för en sekund glömmer jag att jag kanske borde svara så att han inte tror att jag ignorerar honom.

Jag skriver flera meddelanden men raderar alla. Tillslut bestämmer jag mig för att texten "Tack, det betyder mycket att du bryr dig...<3" får duga. Det plingar strax till i telefonen igen och det är Peter den här gången också.

"Kom ihåg att du inte får använda telefonen på lektionen Natta ;)" det är så nice när han tar övertag över mig. Jag älskar att vara undergiven, speciellt med honom. "Oj förlåt, du fick mig att glömma..<3" skickar jag som svar, ganska nöjd över att inte fått någon form av beslutsångest över huvud taget medans jag skrivit det. Jag lägger undan telefonen och fortsätter läsa min bok. Vi fick välja själva vilka böcker vi ville läsa och jag valde boken "Jag saknar dig, jag saknar dig!" Av Peter Pohl & Kinna Gieth. Lite komiskt är det allt att denna författare också heter Peter. Eller det kanske bara är jag som är besatt av honom...

Peter går fram till whiteboardtavlan och ställer sig med armarna i kors. Hans muskler syns tydligt under den mörkblåa t-shirten. Det faktum att han korsar armarna får inte direkt hans muskler att synas mindre heller...

"Ja ni slutar ju nu så det är bara att gå när ni plockat undan era saker." Säger Peter med en tom röst. Han ser ut över klassrummet innan han går bort mot dörren och lämnar klassrummet. Dörren står fortfarande öppen. Jag ser ut i korridoren och ser honom gå bort mot lärarrummet. Hans slitna jeans fladdrar försiktigt när han med raska steg skyndar mot korridoren där lärarna är.

Jag tar min dator och boken och går bort mot mitt skåp. Det här var sista lektionen för idag och jag vill verkligen hem. Jag orkar seriöst inte vara kvar i skolan längre. Måndagar är det värsta jag vet! Förutom krig och sånt då.

Jag tar min jacka och min väska ur skåpet för att sedan börja gå bort mot skolans parkering där jag ställt min vita mopedbil. När jag kommit fram, låser jag upp och lägger mina saker på passagerarsätet. Jag startar bilen och backar ut från parkeringsplatsen. Sedan sätter jag på Mares på radion och börjar åka hemåt.