I hans fasta grepp

Kapitel 3. Han är så stark...

Klockan är 13.00 på en måndag. Helgen har precis passerat och den var jobbig. Det tär på mig att inte se honom men jag vet att det kommer bli bättre när jag får se Peter igen.

Vi ska ha Svenska nu men vår svenskalärare är sjuk så Peter får hoppa in och hålla koll på klassen. Jag har aldrig riktigt gillar vår svenskalärare och jag älskar när Peter håller i våra lektioner. Det är så hett när han är i överläge. Peter kommer in i klassrummet.

"Ja, ni vet antagligen redan vad ni ska göra. Skriv färdigt era texter. Efter det ska ni läsa." Säger Peter med auktoritet. Hans manliga stämma får mig att rysa. Det i kombination med att elementen i klassrummet knappt fungerar, gör att jag får rysningar som aldrig förr.

Peter går bort från whiteboardtavlan där han tidigare ställt sig. Han ställer sig istället i hörnet bredvid dörren och ser ut över klassrummet med armarna i kors. Han håller koll så att ingen missköter sig.

"Hallå, jag måste typ klippa upp mitt lås nu." säger Ella, min bästa vän med tvek i halsen. Hon hade lagt sina saker i mitt skåp i morse då hon tappat bort sin nyckel. Det här blir någonstans runt det sjunde låset hon klipper upp. Att kalla henne slarvig vore en underdrift.

"Jaja, kom så kollar vi om Peter kan hjälpa oss." Svarar jag. Peter är en av de få lärarna som är stark nog att klippa upp skolans lås som befinner sig på skåpen. Jag och Ella börjar gå bort mot hörnet där Peter står.

"Peter, kan du hjälpa mig att klippa upp mitt lås?" Frågar Ella utmanande. Peter tittar ner på Ella.

"Aa, vänta jag ska bara hämta den. Ni kan följa med." Säger Peter med mörk röst och börjar gå mot dörren. Han ser bak mot mig och Ella för att visa att vi ska följa med. Vi följer Peter mot träslöjden där han sedan går och hämtar den stora röda tången. Han håller den med ett fast grepp i handen.

När vi kommit fram till skåpen visar Ella vilket skåp som är hennes och Peter tar tag i tången med båda händer för att klippa upp låset. Han sätter tången mot låset och trycker till. Hans muskler som tidigare synts extremt tydligt, syns nu ännu mer. Låset går enkelt sönder och faller ned mot det gråa stengolvet. Jag har själv försökt öppna ett lås och vet hur svårt det är. Peter klarade det på bara någon sekund och tanken på hans styrka får det att pirra i hela mig.

Peter rätar på sig och ser ner på mig. Han är mycket längre än mig. Mer än 20 centimeter, kanske 30.

"Tack..." säger jag lågt och ser ner på mina små fötter. Jag gnuggar tårna mot varandra av nervositeten.

"Inga problem" säger Peter högt. Hans röst gör mig galen. Jag bara måste se upp på honom. Jag möter hans blick och han ger mig ett vagt leende. Jag ler tillbaka och känner värmen som sprids inom mig. Peter tar tag ett fast tag om min arm och klämmer till lite. Hans han är stor, den räcker nästan hela vägen runt överdelen av min arm. Hans fasta grepp får mig att bli knäsvag. Jag böjer benen bara litegrann i protest mot smärtan och jag tror han märker det för bara någon sekund senare släpper han taget om min arm. Han drar ner handen längs min arm och på något sätt smeker den. Hans ögon är fortfarande fästa vid mina. Jag ser hur det brinner i hans ögon. Passion finns inom honom. Passion som bara vill ut och jag hoppas att han någon gång kan visa den för mig. Mina tankar springer iväg och jag tänker på saker som lärare och elever inte borde dela. Det får mig att rodna men jag önskar ändå att det någon gång sker.

Vi börjar gå tillbaka mot träslöjden för att lämna tången. Ella går först och jag går bredvid henne en kort bit bak. Bakom mig går Peter och jag undrar verkligen vad han tänker... hoppas han tänker på mig, jag tänker i alla fall på honom. Men mina tankar avbryts kvickt av att jag känner någons lätta beröring vid min högra bakficka. Jag ser bakåt och Peter ser tillbaka på mig med ett leende på läpparna. Han ser lite full i sjutton ut. Jag ler tillbaka mot Peter och fnissar litegrann. Jag börjar gå lite långsammare för att hamna bredvid Peter. När vi går bredvid varandra ser jag återigen upp mot hans hazelnötsfärgade ögon. Jag tar upp min hand för att ta bort håret som fallit ner i mitt ansikte. När jag tar ner handen igen känner jag att jag nuddar vid någonting. Det är Peters hand som möter mig påväg ned från mitt ansikte. Han ser ner på mig med ett smil och sedan rakt fram.

När vi kommit fram till klassrummet tar Peter fram sin kedjeprydda nyckelbunt och låser upp klassrummet. Ella går in först, sen går jag och sist Peter. Jag gör fram, framför Ella och hör henne mumla något bakom mig.

"Va?" Frågar jag undrande. Ella ser på mig som om jag var dum i huvudet.

"du har ngn lapp eller något i bakfickan sa jag ju?!" Svarar Ella irriterat. Nej? Seriöst har jag!? Fan om Peter såg det.. vad pinsamt! Jag tar upp lappen ur fickan och viker upp den. Det som står på får mig att vilja gråta.