Kontroll

Kapitel 5

Jag råkade radera det här kapitlet, så jag fick skriva om det. Därför tog det lite längre tid innan jag publicerade det är kapitlet.

***

Med andan i halsen springer jag upp till Agnes dörr. Bankar på dörren med hopp om att det ska låta högre än om jag använde ringklockan. Snart öppnas dörren av en lång man i sina tidiga 30. Han har svart ruffsigt medelkort hår. När jag samlat tankarna ser jag att han bara har en vit handduk runt sin midja. Han är vältränad och smal.

"Vad vill du?" Han ser ner på mig utan att röra en min.

"Agnes, hon bor väll...här?" Känner mig som en 10 åring som ringer på hos sin kompis för att leka.

"Aa, vänta..." När jag inte ser honom längre börjar jag titta runt. Det var ett tag sen jag var hemma hos henne. Alldeles för länge sen men det ser ut som det gjort när hon flytta hit. Två år sen. Samma dag som jag träffa Tobias. Jag och Agnes gick till puben för att fira hennes flytt.

Miriam hoppar ner från min famn och springer fram till Ingvar. Miriams bror. När Agnes och jag var 13 hade Agnes en granne som fått valpar. Vi var i hennes trädgård och gungade när de kom förbi och undrade om vi ville ha en valp. Kommer ihåg hur glad jag blev när mina föräldrar sa att jag var mogen nog att ha en valp. Bara sådär hade vi fått varsin hund.

Mannen kommer tillbaka. Hack i häll har han Agnes som puttar undan honom. Hon har bara underkläder på sig. Agnes kastar sig i min famn och kramar om mig. Jag rycker till. Vill krama henne men blåmärkena gör för ont. Jag har fortfarande blod och glas spillror i handen.

"Hur är det?" Frågar hon och ser oroligt på mig när jag inte besvarat hennes kram. Jag behöver inte säga något. Hon har redan synat hela min kropp.

"Jesper! Hämta förbands lådan och... Siri, följ med in i köket!" Hon pekar mot köket som att jag aldrig varit hemma hos henne förut. Jesper har kranvattnet på fullt ös och tar tag om min handled och för den under det ljumna vattnet. En blixtrande minne av Tobias åker igenom mitt huvud. Jag drar undan min handled och ser på honom som om han vore Tobias. Han ser på mig och skakar sen på huvet.

"Agnes, jag sätter igång bilen och väntar där. Vi måste till sjukhuset." Sen vänder han och tar på sig en mörkgrå t-shirt och ett par urtvättade jeans.

"Ne...ej! Vi kan inte åka till sjukhuset, de kommer fråga...vad som hänt, jag vill inte att de ska veta, de kommer anmäla honom!" Jag ser förtvivlat omkring.

"Vi måste anmäl..." Jag avbryter henne.

"Nej. Vi åker dit men inget mer."

Agnes sätter snabbt på sig mjukis kläder. Snygg i allt. Sen sticker vi.

***

Ekande tyst, grått och vitt. Sjukhus. Varför skulle man vilja jobba här? Sist jag var här var när Agnes skulle göra abort. Vi var 16 och hade precis börjat gymnasiet. Agnes och hennes pojkvän hade varit tillsammans i två månader och ville ta deras förhållande till 'nästa nivå'. De var klantiga, använde inte skydd och hon fick en bulle i ugnen, hon var helt förkrossad. Hennes mens var redan oregelbunden så hon tänkte inte på att hon kunde vara gravid innan det var för sent att ta abort piller. Vi åkte in med bussen till sjukhuset på en lördag. Vi hade sagt till våra föräldrar att vi skulle shoppa. Ingen annan än jag visste om att hon var gravid, inte ens hennes dåvarande pojkvän. Hon skämdes och ville få det överstökat. Agnes ångrar inget.

Agnes har lämnat mig i väntrummet för att hämta vatten från en vatten automat. En gammal dam sitter bredvid och ser på mig.

"Har du varit i en bilolycka? Jag heter Berit." Jag svarar henne inte, vill bara samla tankarna. "Jag trilla på trottoaren när jag skulle rasta Pluto, han är en villding till valp." Hon skrattar hest. Hon verkar vara pratglad. Jag har dock inte lust att prata just nu. Hon har ingenting med mig att göra.