Älvornas motstånd

Resan mot Pinemoor

Andra sidan kliver Emmets ut. Doften av havet möter hans näsa och enstaka fiskmåsar kunde höras. "Vi måste ha kommit lång bort" tänkte Emmets för sig själv samtidig som han observerar området. De har hamnat på en hamn där material och varor lastas på flera fregatter av arbetarna. Det verkar som de är redo för att åka och han måste vara sist av alla. "Följ efter mig" säger den smala mannen nonchalant och så separerar de från den andra mannen. Bryggan lyser upp av facklor som leder mot den största fregatten av alla. Den har grönt färg och som mannens rock har den också guldiga dekorationer av blad och blommor. Ljus kunde synas från enstaka fönster. Det var mörk för att se alla detaljer men fregattens magnifika segel med en blomma och kristall i mitten in-broderat skulle han kunna se från lång håll. Luften känns kylig men till slut kom de fram till under sidan av fregatten. Där finns flera dörrar som leder till olika rum och inne i dem kunde ljud höras från; både skratt och mummel hörs bakom dörrarna. Emmets fortsätter följa smala mannen där de helt plötslig stannar vid en dörr.  Mannen öppnar den med en svep med sin handflata framför dörren och den öppnades med ett klick. Emmets tackar mannen och kliver in i rummet och stängde dörren genast efter sig.

Rummet är rätt liten och tomt men vid den lilla fönstret mittemot honom hänger en banderoll med blomman och en lyckta. Bredvid väggen två en tvåvåningssäng och vid närmare inspektion ser han att någon sover på andra vången av sängen. Personen andas lugn under den tunna filten. Emmets sätter sig ner i sängen och så gunga det till, arbetarna måste ha lyft upp landgång och påbörja färden.

Emmets vaknar av ett högt ljud, en röst av en talande man kommer från en osynlig källa.
"Samling på soldäcket" upprepar han flera gånger. Emmets sätter sig upp i sängen och titta ut genom fönstret, han ser att solen är på väg upp. Solstrålarna tränger sig genom glaset och landar på ihop vikta kläder bredvid hans fötter, på en lapp står det "Emmets Noblelance". Han tar på sig den beigea tunika, bruna byxor, svarta bältet och knyter den höftlånga cape i mörkgrönt färg runt halsen, slutligen tar han på sig läder stövlarna och ställer sig upp. Personen som sov ovanför honom har gått upp, lämnar en obäddad säng efter sig.

Gång vägen som var tomt under natten är nu full av ljud från älvodim i identiska klädesplagg som Emmets. Vissa av dem är lång smala andra är stora och starka. Emmets följer strömmen upp till däcket. Himlen är fri från moln och vid horisonten skylls himlen och hav åt i en perfekt linje. Fregattens skrov glider ovan på havets djupt blåa yta, lämnar ett vitt spår efter sig. Emmets tittar upp längst med masten och ser att två kvinnliga älvodim rör sig skicklig med sina armar och ben som om det var ett dansföreställning. Men dans är inte syftet av deras vackra rörelse, utifrån deras händer strömmar det ut kraftig vin mot seglet som driver fregatten framåt.

På en höjning ovanför däcket står en kvinna, hon bär en mörkgrönt kappa och henne blonda hår är stoppade bakom hennes spetsiga öron. När alla har väl lagt märke till henne börjar hon prata.
"Välkomna" tittar hon runt däcket och öppnar sina armar mot lyssnare. "Mitt namn är Nushala. Vi är samlad här idag för att åka till Pinemoor där vi ska besegra albatrosser. Kriget har pågått länge och nu har vi nya strategier för att besegra dem för alltid. De har stulit vårt magi för hemska syftet vilket tvingar oss att ändra vårt levnads sätt för att behålla balansen. Ni kommer påbörja en intensiv träning för att försvara er själva och andra på vår bas."

Det serveras mat efter samlingen men Emmets hade ingen aptit. Maten var kallt och smaklös. Han lutar sig fram mot trä räcket och tittar ut. Tanken på varm mat och frukter påminner honom om hans mamma som oftast lagar mat för han, Sandra och Ruby efter att de har samlat in färska örter från gården. Han undrar hur de har det nu och hoppas att han överlever för att en dag åka tillbaka till sitt hem.
"Är du inte hungrig?" Säger en tjej som nu stod bredvid honom med trä talrik i handen. Hon är vackert och kortare än Emmets och hennes ljus blåa hy kontrastera mot hennes röda hår. Två flätor från varsin sida möter i mitten och sätts fast av ett hår spänne som är dekorerat med pärlor. Hennes ansikte är liten och slutar med en spetsig haka.
"Nej" svarar Emmets och titta tillbaka mot horisonten. "Aja, mer för mig" sa hon och stoppa en bit av fisken i munnen med handen.
"Mitt namn är Aelene" fortsätter hon och tar ännu en till bit av fisken.
"Trevlig att träffas, Emmets."
"Shå vhad ähmr dhuin hishoa?" Säger hon med munnen fullt.
"Ursäkta?" Svarar Emmets och vänder sig mot Aelene. Hon tuggar snabbt och sväljer fisken därefter torkar hon munnen med bakre delan av handen.
"Så vad är din historia?" Uppretar hon frågan.
"ah, jag bor i Sharim med min mamma och två systrar. Vi odla persi och lite av andra frukter. Men igår blev jag tvungen att lämna." Svarade Emmets med ett suck och ställer samma fråga till henne.
"Jag älskar persi." Aelene berättar att de oftast har det hemma då dess lila och blåa färg passa bra som dekoration med andra frukter dessutom är den saftig och sött i sin smak vilket Emmets hållet med. Aelene fortsätter med att berätta att det var hon själv som valde att gå med i Ä.F.M. Hon har tränat för den här dagen vid tidig ålder. 
"Nu tänker jag snacka vidare, vi ses."

Dag har blivit natt, en del delta i sjungande och trummande andra sitter och diskutera. Det är livligt på fregatten och Emmets har äntligen kunnat slappna av lite. Han har pratat med en kille med namnet Elmar, han verkar mycket nervös vid andra närvarande och oftast hoppar till när trummande blev lite för högt. Dock verkar det som Elmar gillar att prata med Emmets och var mycket trevlig mot honom.

Ljudet börjar dö ut och en efter en försvinner ner till sitt rum. Emmets åskådar stjärnfall från däcket men även hans ögonlock börjar bli tunga. Han bestämmer sig för att gå ner till undre däcket. Emmets öppnade dörren till rummet och märkte att lyktan var forfarande tänd. Inne i rummet står en kille, han har tagit av sig sina kläder men lämnar sina bruna byxor på. Hans kropp var muskulös och visar konturen tydlig på grund av den lysande lyktan som kastar skarpa skuggor. Han nickade mot Emmets och klättrar upp till sin säng, kastar filter över sig och vänder sin rygg mot honom. Emmets tog också av sina kläder och la sig i sängen. Stearinljus glimtar i mörkret och långsam lockar, snart somnar Emmets också.