♡ That Guy ♡

"Ensam Ett Tag"

När jag kom hem slängde jag väskan i hallen och sprang upp gråtandes! Jag slängde mig i sängen som om allt var hopplöst.

Mamma jobbade fortfarande så jag var ensam hemma.

Jag hade just nu velat ha henne här och hon hade stöttat mig.

Kudden blev helt blöt, och mascaran rann, jag antog att mamma behöver tvätta kudden efter detta den var helt blöt och svart.

Jag torkade bort mina tårar och gick ner och åt mellanmål.

Jag var inte arg på Felix längre, men att han kanske måste lämna mig är hemskt.

Imorgon ska vi få reda på om han kommer att dö eller kan bli frisk.

Efter en timme ringde mobilen, jag tittade på mobilen det var Oscar.

- Hej det är Loui!

- Ja! Kul att du gillar namnet, det är Oscar, om du...inte..möjligtvis visste...de, äsch du vet att det är jag!

- Haha! vad ville du?

- Jo! Kan jag komma över?

- Visst, är ensam hemma så det vore kul med sällskap.

- Okej, kommer om en kvart!

- Hejdå!

- Byee!

Vi la på, det var kul att kunna ha en stöttande kompis och på något sätt visste när jag var ensam och behöver en kompis till stöd.

Det gick en kvart och det ringde på dörren, där sto Oscar, han hade så fina söta ögon, jag sto där Ganska tyst och tittade på hans ögon.

Vänta! Nej! Jag tror jag precis tyckte han var söt! Jag hade inte tänkt Oscar på de sättet förut!

- Hej, sa han och stirrade på mig konstigt.

- Oj! hej förlåt, är bara lite trött, har fält nästan allt 70 % vatten en människa innehåller så är ganska trött, sa jag som ursäkt.

Det var sant men det var inte därför jag tittade rakt in i hans söta , underbara ögon. NEJ! Nu gjorde jag det igen! Jag har ju Felix! Skärp dig Loui!!

- Okej, hur mår du nu?

- Bättre, men jag kan fortfarande inte fatta att han ligger på sjukhus, vi skulle ju gå på bio och ta väl hand om tiden innan han skulle flytta!

- Jag fattar, men ingen var direkt beredd på att allt detta skulle hända på nästan samma gång?

- Neeh! ska vi göra något?

- Visst, som vad?

- Något annorlunda!

- Jah det vet du att jag gillar!

Förutom Oscar och Felix så har jag egentligen inga vänner alls i min klass. Alla tycker att jag är knepig och "pojkig". Bara för att jag umgås med killar så är jag inte en pojke?

Jag hade en kompis som gick i min klass men hennes pappa fick jobb i Norge så hon flyttade, hon hette Irana och var adopterad från Irak.
Hon var ganska tyst, men det var ganska bra för då sa hon inget taskig om att jag var en pojke.

Oscar och jag satte oss i soffan och försökte hitta på något vi aldrig har gjort förut. Men det var inte de enklaste...
Vi bara satt och berättade vad vi hade för idéer men alla hade vi redan gjort med Felix.
Jag tror faktiskt att vi satt där i 45 minuter!

Tillsist blev de så att vi gick och köpte glass på glasskiosken som låg ungefär 40 meter ifrån mitt hus.

Oscar beställde den typiska glassen som han alltid, seriöst ALLTID tar, de är jordgubbsglass i bägare med tutti frutti strössel.
Ärligt talat har jag tröttnat på den smaken, man åt alltid den när man var liten.

Jag tog den som Felix brukar ta, Daim glass. Jag är inte någon som gillar choklad glass men jag var sugen på choklad och glass och hoppades som på film att de skulle trösta ett krossat hjärta.

- Loui? Du gillar inte ens choklad? Varför valde..oh......Felix.., sa Oscar förtvivlat.

Jag bara nickade och slickade på glassen, hade inte någon lust att prata om Felix.
Jag vill inte ens prata med Oscar, jag vill bara sitta ensam på mitt rum gråtandes äta min glass ifred.

Just då pep mobilen.
Vad vill Mamma nu?! Tänkte jag.
Men de var ett sms från ett dolt nummer.
Sedan insåg jag att personen hade skickat sms till mig förut, men jag kände inte igen smsen.

- Vem är det? Frågade Oscar.
- Ehhhm...bara mamma, hon vill att jag ska hem, sa jag.
- Okej, det betyder att jag också ska hem, vi kan väll ses senare va?
- Visst!

Sedan gick han.
Det kändes dåligt att ljuga för Oscar, men detta ville jag hålla för mig själv.
De smset var något jag aldrig hade sätt förut.