♡ That Guy ♡

"Förstört"

Vi sto utanför dörren, där sto vi, jag och Oscar, på väg in att få se Felix söta underbara ansikte se slitet och blek ut. Jag var rädd, jag tog tag i Oscars axel och viskade "Vi vågar okej?"

Oscar var gråtfärdig, han svarade inte. Jag puttade lite på honom och öppnade dörren.

Det kändes som om man gick till en annan värld där man var bland sjuka, och Felix var en av de.

- Så trevligt att ni kom, hörde jag någon säga när vi precis steg in. Det var Felix mamma och pappa.

- Man vill ju se hur det är med Felix det är mycket han har gått igenom! Svarade Oscar.

- Ja han sover han är så sliten och trött, sa Felix pappa Johan.

- Det förstår jag, svarade jag.

De lämnade rummet och lät oss prata med honom ensam.

Jag satte mig bredvid honom på en stol, jag började gråta. Oscar sto bara och tittade gråtfärdig.

De fall ner en tår på Felix som jag grät ur, snart bölade jag jätte mycket, men jag ville inte så jag höll inne det.

Jag kysste honom, och konstigt nog kysste han tillbaka, jag backade undan lite. Felix hade vaknat, han tog tag i min hand, och grät.

- Förlåt älskling för att jag inte berättade, viskade han.

- Jag blev så besviken på dig! Jag är så rädd, sa jag.

- Det var just det jag inte ville, du skulle vara så rädd att du inte skulle njuta av tiden vi hade kvar tillsammans innan flytten!

- Jag älskar dig Felix! Sa jag gråtande, det bara rann tårar.

Han kysste mig igen en lång stund.

Oscar grät också.

Alla grät och grät, och jag och Felix kysstes som om vi ALDRIG skulle ses mer. Det kändes som ett hugg i hjärtat när jag såg honom ligga där helt slut i sängen.

- Jag kommer bli frisk och hå skolan igen! Sa Felix.

- Säker? Sa Oscar som hade varit ganska tyst länge.

- Ja det är jag! Kom och ge mig en kram kompis!

Oscar gick mot Felix gråtandes och de kramades länge!

Nu höll alla handen med varandra.

- Vi kommer klara detta, bara om vi är tillsammmans och håller ihop! Okej? Sa Felix.

- För alltid! Sa jag och Oscar.

Just då kom Anna och Johan och sa att vi måste gå för doktorn skulle komma.

Jag kysste honom och Oscar kramade honom. Vi sa hejdå gråtandes.

När vi gick ut från rum nummer 26 kändes det som om jag aldrig skulle får se honom igen.

Oscar och jag tittade på varandra, vi kramades. Jag var lycklig att han åkrar vara kvar, men att det just skulle hända honom? Varför honom min älskade Felix, min Felix...