LIVET, MOBBING OCH ÅNGEST

FÖRSTA DELEN AV LIVET I SKOLAN!

Jag kom precis up från backen och hann börja springa. Jag både ville och ville inte springa hem.

Jag minns sparken och slagen jag precis fått, dom gjorde lika ont då som nu.

Första året i skolan hade jag drömt om sedan jag började dagis kännes det som. När man är 5 6 år gammal, kommer en speciell känsla i hela dig, du känner dig på något sätt typ cool. Men min dröm om skolan förvandlades snabbt till en mardröm. Är du inte som alla andra passar du liksom inte in i "flowet" som alla andra. På rasterna brukade jag och min vän gå upp i en liten skog som fanns i skolgården. Vi låtsades vara typ älvor, vi hoppade från stenar för att kunna "flyga" det var liksom jätte roligt.

När hon bytte skola hade jag ingen, det var då all mobbing började. Jag gick upp i skogen själv och lekte men det kom ofta någon som sa att jag var ful eller knuffade mig så jag tappade balansen. Pågrund av alla diagnoser jag har bland annat epilepsi och en cp - skada. Så det var ju väldigt enkelt att få mig att ramla. Se dom skratta åt mig var det ända jag kunde minnas från den skolan. Jag gick igenom en ep kirurgutredning för att se om jag kunde operera bort min epilepsi så under den utredningen spendera jag bara tid på sjukhuset ungefär. I samband med allt som händer i mitt liv under denna perioden så får jag veta att mina föräldrar ska skiljas, som allt inte var nog. Därmed åker jag på en grov depression vid 7 års ålder. Jag tänkte inte förvärra det mellan mamma och pappa så jag höll mobbingen hemlig.