Together with Niall Horan

Kapitel 2-Måndag

-Rebecca Anna Sofia Larsson

Jag hör mitt namn ropas upp av läraren och jag förstår att jag har dagdrömt igen på lektionerna. Jag har haft problem att sova sedan i fredags. Jag kan inte fatta att jag ska sjunga med One Direction.

"Jag är här Emma" sa jag till min lärare.
"Låt henne sova, hon har inte kunnat sova sedan i fredags. " hör jag genast Tindra säga. Hon svarar alltid för mig när någon säger till om jag gjort något fel.
"Det kanske är dags för dig att vakna, eller så får du gå ut. Jag särbehandlar inte elever bara för att de har blivit kända" säger Emma argt.
" Lägg av Emma" säger jag argt och känner att mina bruna ögon börjat fyllas med tårar.
" Det är inte hennes fel att hon har blivit känd" försvarar Tindra mig snabbt och just då hörs klockan. Vi har slutat!

Jag springer ut men ramlar på någons fot. Det var Matilda som fällde mig.
"Du kanske tror att du är något, men alla här vet att du är en wannabee som tror hon är något"
" Ursäkta vad säger du?" utbrister jag! Hur kan man ens säga en sådan sak?
"Du tror allt att du är en viktigt liten sak, men jag vet mycket om dig och du är bara ett äckligt litet rikemansbarn som lever på föräldrarnas pengar. Du har ingen talang!"

Innan jag ens hunnit svara går hon fram och ger mig en riktigt käftsmäll och går sedan skrattande där ifrån med sina kompisar. Jag hinner inte ens tänka utan springer så fort jag kan till toaletten och släpper ut tårarna jag hållit inne hela dagen. Såhär skulle det ju inte bli! Vad hade hänt med alla över helgen? Var det avundsjuka? Jag känner hur tårarna rinner mer och mer.

Då hör jag min mobil ringa, vem kan det vara? Det var okänt nummer så jag torkar tårarna och säger ett skakigt:
"Hallå"
-------------------------------------------------------------------------------------------------------

(Vem kan det vara som ringer? Nästa kapitel kommer imorgon eller söndag)