En dag blir du min

13.

Vi hoppar ur bilen, möter varandras blickar, tar tag i varandras händer och bara går in i skolan i vad alla andra ser, i slowmotion. Hela tiden hör jag låten i mitt huvud som gör så jag känner mig cool. Vi får blickar mot oss men vi skiter fullständigt i det. Vi kommer fram till mitt skåp där han släpper taget om mig och ger mig en blink med ena ögat innan han gick mot sina vänner. Det var då låten försvann i huvudet. Coolhet försvann också. Allt blev som vanligt igen.  Snabbt kommer Emily fram i mina ögon och ler.

"Hejsan, uppe i att kolla på din pojkvän?" Säger hon och flinar mot mig. Min blick som fastnat på honom fastnar nu på Emily.

"Oh förlåt, jag- ja du fatta hehe" svarade jag och klia mig i nacken.

"Så vad gjorde ni igår då?" Frågar Emily sedan med ett lekande leende.

"Men sluta, vi mös bara" svarar jag och rullar ögonen.

"Mös" sa Emily för sig själv för att retas lite grann. Jag rullade ögonen igen och gick till min lektion. Vid bänken satt Noah. Han såg mig och fixade till sig lite grann med ryggen och log med ett snett leende.

"Och där kommer prinsessan in" säger han sedan och flinar. Jag skrattar lite grann och sätter mig bredvid honom. Vi har svenska. Basically det enklaste ämnet i skolan, Tycker jag. Läraren kommer in och alla som pratade blir tysta.

"Godmorgon klassen, var snälla och slå upp sida 145 i svenska boken. Alla tog upp sina böcker och tog upp sida 145.  Medans läraren pratade ser jag att Noah ritar i sin anteckningsbok.

"Du ritar fint" säger jag lågt nig att läraren inte hör. Han kollar på mig och ler.

"Det är min gamla hund Maisey som dog för ca 6 månader sedan" jag kollar på honom och mörker att han försöker le men kollar ner i pappret igen och fortsätter rita.

"Jag visste inte, jag beklagar sorgen" svarar jag tillbaka och tar tag i hans hand. Han kollar på handen sen på mig och ler lite grann. Efter lektionen hade vi rast innan NO började. Jag och Noah gick till Ethan och dem som satt på en bänk utanför skolan. Dem märkte oss och log.

"Tjenare, hur e läget" säger Kevin.

"Allt e väl bra" svarar Noah och hälsar coolt so killar brukar. Jag står bredvid och bara kollar på dem medans dem står där. Jayden kommer fram till mig eftersom att han ser att jag står där.

"Hur mår Hayden? Jag har aldrig hunnit fråga det"

"Han mår väl bra, antar jag"  svarar jag och ler.

"Jag har inte träffat han sen vi va 10, och nu är jag liksom 18" säger han sedan f,r att fortsätta konversationen.

"Har du inte träffat han på 8 år?? Oj, det var isåfall inte igår. Du borde göra av dig till han igen" svarar jag sedan och ler mot han.

"Tycker du det? Han blev arg på mig senast eftersom jag tog sönder hans favorit nalle Kim då som gjorde att vi tappa kontakten" säger han sedan och kliar sig i nacken.

"En nallebjörn? Ha! det var det dummaste jag hört" svara jag sedan oC börjar skratta lite grann. Jayden börjar också skratta.

"Men du kom hem till oss efter skolan då" säger jag sedan. Jayden kollar på mig.

"På riktigt!? Ja, tack gärna" säger han sedan och får ett stort leende på läpparna. Jag ler tillbaka men fattar inte den stora grejen med att träffa min brorsa. Poohhh juste Denver ju bästisar när dem var små.

Senare mot eftermiddagen

Jayden parkerar sin bil utanför vårt garage och kliver ur sin bil och så gör jag. Vi går mot min dörr och jag öppnar den. Stormandes kommer mamma och pappa fram till Jayden och kramar honom.

"Hayden kom ner hit nu" ropar mamma. Hayden kommer ner och kollar upp och ser Jayden. Han blir helt stilla.