"God morgon!" Sa en röst och skakade lätt på mig, jag öppnade ögonen för att se vem som väckt mig, jason.
För en gångskull är han iallafall glad! "Godmorgon" sa jag lite tyst och gnuggade mig i ögonen "Sovit gott?" Frågade han glatt 'wow jason måste vara bipolar , ena stunden är han aggresiv och ilsken och andra stunden är han glad och jätte trevlig' tänkte jag "jo då .." Sa jag och log lite lätt. Jason sa inget efter det utan bara stirrade på något , min kind "jag gjorde det här eller hur?" Sa han och drog nuddade försiktigt vid såret på kinden jag flämtade till av hans hand när den rörde såret och vände bort huvet "det ska inte hända igen .." Sa han sakta, men jag visste att han igentligen inte menade det , och jag visste att det faktiskt skulle hända igen massor av gånger! "Jag lovar" sa han och vände mitt huve såg jag såg på han "som om jag skulle lita på dig!! Vafan skulle jag det för! Du vet att det kommer hända 100 gånger mer så sluta lova något du vet kommer hända igen!!" Fräste jag ilsket och vände bort huvet igen "vafan är ditt problem?! Jag sa förlåt" Skrek han "mitt problem?! Du är mitt problem! Och nej du sa inte förlåt du sa att det inte skulle hända igen och det är lite skillnad!!" Skrek jag tillbaka "men va nöjd någon gång, bitch" bråkade han
"Nöjd? NÖJD?! JAG ÄR I ETT HUS MED DIG SOM KIDNAPPAT MIG JAG VET INTE ENS VAD DU VILL MIG!! HAR JAG BETT ATT FÅ KOMMA HIT? HAR JAG BETT DIG ATT DU SKA SLÅ OCH SÅRA MIG?! NEJ!!!! SÅ KOM FAN INTE HÄR OCH SÄG ATT JAG SKA VARA NÖJD!!" Skrek jag grät
Jag tittade Jason i ögonen innan jag kurade ihop mig till en boll. Jag vet att jag verkar som en lipsill som grinar för varenda sak , men det är inte sant! Enda sen jag kommit hit har mina känslor gått upp och ner , och jag gissar att det är pågrund av Jason. Jag kände hur sängen sjunk ner och sedan upp igen, jason hade gått ut ur rummet och SMÄLLT igen dörren.
Jag hade säkert suttit och snyftat i 1 timma innan Za kom in i rummet "Madison!!" Ropade Za glatt och hoppade upp på sängen, jag vet att jag känt Za i typ bara 2 dagar men han är riktigt shysst till skillnad från jason!! Jag fattar inte ens varför Jason är så idiotisk .. Jag skratta lite åt hur glad Alltid va och torkade bort tårarna "va inte ledsen! Kom ner och ät mat med oss!!" Sa Za exalterat "Jag vill inte ens se Jason så nej" sa jag "han är inte ens hemma , han drog till klubben efter ni bråkat så det är bara du jag och killarna hemma" sa han, så jag reste mig ur sängen och sprang ner till köket med Za. "Just det det här är Alfredo , khalil , chaz och ryan" sa han och pekade på alla killar som satt och glufsade i sig pizza "HEJ" ropade killarna glatt med mat i munnen, jag bara skrattade åt killarna och satte mig när för att äta.
Jag och killarna satt i soffan och spelade playstation, jag hade lärt känna killarna bättre och dom var jätte snälla! "Varför är Jason alltid så arg?" Frågade jag , det måste ju finnas någon andledning! "Hans 'boss' connor har lärt Jason att vara så, om du inte förstått är vi kriminella , och connor lär Jason att vara kall och hjärtlös, att aldrig visa rädsla eller känslor! Aldrig! Aldrig visa sorg , kärlek eller ånger. Han är lärd att vara ilsken och få människor att må som skit" berättade Alfredo "oh" svarade jag tyst, lite chockad över svaret jag fått
"VART ÄR HON?!" Hörde jag Jason ropade innan han rusade in i rummet
'Nu börjas det igen' tänkte jag och suckade tungt, jason vandrade runt med blicken i rummet innan han såg mig "HAR JAG SAGT ATT DU FÅR KOMMA NER HIT HUH?! VAFAN TROR DU JAG LÅSER FÖR?!" Sa han medans han kom till mig och drog upp min kropp ur soffan "yo, Jason chilla jag tog med henne ner en stund! Hon har inte ätit på ett tag" förklarade Za lungt och tog bort hans hand från arm. Jag kollade ner min arm där röda märken efter jasons hårda grepp redan börjats format.
Jason sa inget mer utan bara stampade iväg mot sitt rum.
-
Alla killar hade lagt sig för att sova, så jag var den ändå vakna i huset.
Jag satt och sappade igenom alla kanaler, men inget pogram var värt att kolla på ugh ..
"Uhm" harklade en röst bakom mig och du kannju bara gissa vem det är.
"Skulle vi , uh typ kunna prata lite?" Frågade han och gick mot ena soffan ändan längst bort från mig "och med prata menar du skrika elrr prataaa?" Frågade jag lite muttert "prata" sa han och tittade ner mot marken "jo, jag ville typ .. Uh , säga förlåt för .. Hur jag har hållit på, jag har svårt att kontrollera min ilska och mina känslor" sa han 'vilka känslor' tänkte jag "jo jag har märkt det själv" skrattade jag nervöst och kollade på han lite snett , han log mot mig sedan reste han sig upp och gick upp mot sitt rum.
Aldrig trodde jag att Jason , skulle be om ursäkt till mig! Sen log han till och med! Wow tänkte jag och skratta för mig själv, jag måste erkänna dock, Jason ser mycket bättre ut när han ler.
-
Idag skulle Jason ta mig till ett köpcenter för att köpa kläder efter som jag kom hit i bara ett plagg .. Jag satte på mig ett par slitna jeans och en kortare stickad tröja som räkte mig under naveln som jag hittat i brevid min säng när jag vaknat. Sedan satte jag upp mitt hår i en hög slarvig tofs och gick ner för att äta , vanligtvis skulle jag sminkat och fixat mitt hår mer men tyvär har jag ju inget smink eller hår produkter och det är ju därför vi ska åka och shoppa "Madison är du färdig?" Ropade jason nerifrån "japp jag kommer" sa jag medans jag gick ut från mitt stora rum och sprang ner för den långa trappan som ledde till hallen där Jason stod redo. Han hade ett par svarta jeans med häng såklart , en vit V-shirt och en beanie , sedan några 'chains' runt halsen såklart!
Jag satte på mig ett par rosa vans som stod vi hallen och sprang ut till bilen
"Vart kom kläderna från föresten?" Frågade jag när vi satt i bilen för att bryta tystnaden "Min tjej kompis Holly lånade ut dom till dig, hon hade samma storlek som dig så ja! Du kan träffa henne sen ifall du vill, hon ville träffa dig" sa jason och tittade på mig och sedan på vägen, jag nickade till svar och log stort 'Denna dagen känns bra , en icke-ilsken Jason och vi ska ut och shoppa'
-
"Sätt dig den här" sa Jason och räckte fram en svart stor hoodie "Tror du seriöst någon skulle känna igen mig? Min mamma vet antagligen inte ens att jag är borta , hennes jobb är viktigare" suckade jag, Jason bara ryckte på axlarna och gick ut ur bilen och öppnade dörren för mig så jag kunde gå ut "man tackar" skratta jagDen första affären vi gick in i var Mac , där vi köpte , ja smink!
Sedan gick vi in i H&M där jag hittade MASSA kläder jag gillade och jason föreslog att vi skulle ta allt av de jag föreslog. "Denna är väl snygg" sa han och höll upp en svart magtröja (i mer svenskt ord) med en rosa text 'Bad Bitch' jag skrattade till och gav tummen upp medans han slängde in den i vagnen som var full med andra saker , från kläder till smink , från smink till parfrymer och massa mer.
Min mage kurrade högt när vi betalat alla kläder "dags för mat?" Skrattade Jason så han visade hans vita perfekta tänder 'oh gosh' tänkte jag och smälte 'NEJ MEN GUD madison , sluta du tycker inte din egen kidnappare är snygg' sa jag till mig själv och slog till mig själv "vart ska vi äta?" Frågade han "mc'donalds" sa jag i en duh-ton "Mc'donalds it is" sa han och så satte vi riktning mot donken!
-
"Så .. madison berätta om dig själv" log jason medans han tog ett stort bett av hans hambugare "inte så mycket att veta .. Vad vill du veta?" Frågade jag "vad gillar du att göra? Din familj? Lite så" föreslog han "jag älskar att Dansa och att shoppa" sa jag medans jag skrattande kollade ner på alla kläder "jag älskar även Mode och playstation. Och min familj , ja den består av mig och min mamma" berättade jag "din pappa då?" Sa han och tittade upp från sin hamburgare "uhm .. Han är död" sa jag och kollade ner på min mat , inte direkt hungrig längre "Oh .. De var inte meningen att ta upp det ämnet ifall de va svårt för dig, sorry" sa Jason och kollade med ledsna ögon på mig "det är lugnt, du visste inte" svarade jag
YOU ARE READING
Don't talk to strangers (Jason Mccann)
Fanfiction"Don't let people treat you like a cigarette, they only use you When they're bored and step on you when they're done. Be like drugs, let them die for you" (Jason Mccann berättelse)