e d d i e | sv

kapitel ett

Isabelle ^

Det är tyst i rummet. För tyst. Jag spärrar upp ögonen och sätter mig hastigt upp. Vad är klockan? Solen pekar in mellan persiennerna och ljusnar upp allt som är instängt mellan dessa fyra väggar. Panikartat letar jag efter min mobil under kudden, bland täcket, på nattduksbordet, men den syns inte till. Jag känner mig pigg och utvilad, för pigg och utvilad. Då ringer mobilen. Jag hoppar ur sängen och sätter mig genast på knä för att hitta källan till ljudet. Mobilen lyser upp under sängen, det är alarmet som slår. Klockan är 07:00. Puh, i tid. Jag stänger av alarmet, slänger mobilen på sängen, och beger mig mot badrummet för att ta en snabb dusch och borsta tänderna.

Väl ute smörjer jag in mig och tar på mig de finaste kläderna jag äger. Eller ja, de enda fina kläderna som är acceptabelt att bära när man har ett kontorsjobb. Jag skulle kunna ta på mig ett par jeans och en t-shirt, men jag vill imponera på mina nya medarbetare, inte skrämma livet ur dem. Gud, vad har jag gett mig in på? Jag kommer inte att passa in. Tanken av att jobba med överklassen, för överklassen, ger mig magont. Jag har fått jobba dubbelt så hårt som alla andra på den arbetsplatsen för att få hälften av det dem har. Därför ska du inte ge upp innan du gett det en chans. Jag skakar av mig de negativa tankarna.

Snabbt drar jag på mig den knälånga, svarta kjolen och den vita blusen som jag satt uppe och strök till perfektion igårkväll. Jag lämnar de två sista knapparna på blusen uppknäppta. Kjolen är som fastklistrad och formar sig efter mina kurvor, den stannar precis över knät. Min figur är inte det som anses vara 'perfekt', det majoriteten eftersträvar. Jag har bristningar och celluliter, min mage är inte platt och mina höfter är breda, men jag känner mig trygg i kroppen jag har. Mitt mörka hår faller i mjuka lockar över axlarna och jag sätter i ett litet silverörhänge i vardera öra. Jag bäddar sängen och kliver sedan ur mitt sovrum för att gå rakt in till köket. Väl där häller jag i mig ett glas vatten och tuggar i mig en powerbar, för att sedan bege mig mot ytterdörren och mitt nya jobb.

I och med att jag bor i Stockholm och alla kör som idioter här, har jag ingen bil. Eller, det är ursäkten som jag drar för andra. Egentligen hade jag inte råd med någon bil när jag pluggade. Studiebidraget gick till hyran och de få tusen jag fick på mitt deltidsjobb som barista gick till andra nödvändigheter. Men, allt det kommer att förändras. År av hårt jobb kommer nu att löna sig.

Mina högs pumps drar till sig uppmärksamhet för varje steg. Jag kramar min svarta handväska närmare kroppen. Uppmärksamhet är inte min grej. Jag ökar takten och låten blicken vandra fritt. Stockholm är en fin stad, men ack så kalla folket här är. Som att de vaknat på fel sida, fast varje dag. Jag slänger en blick på mobilen i handen. Klockan är 07:50. Jag har gått i fem minuter. Som tur är ligger företaget endast en tio minuters promenad bort, enligt Google Maps iallafall. Med raska steg börjar jag närma mig slutdestinationen. En sista blick på kartan i mobilen visar att destinationen ligger två meter ifrån mig, jag stänger av applikationen och stoppar ner apparaten i väskan. Klockan är 07:54. Det tog nio minuter att gå hit, det var ju bra. Jag kollar upp för att börja leta efter rätt byggnad, men behöver inte titta runt länge när de stora bokstäverna på höghuset drar all min uppmärksamhet.

"Sjölin.." Jag låter namnet spilla ur min mun. Bli van vid det, för det är det enda du kommer att höra under de kommande åren. Något letande skulle inte behövas, för byggnaden som jag ska kliva in i ligger rakt framför mig. Störst, bäst och vackrast på gatan. De stora, silvriga bokstäverna som stavar SJÖLIN rakt över den grandiosa ingången visar att jag har hamnat rätt. Jag beger mig mot ingången. Händerna darrar och svetten börjar bildas på pannan. Ledstången är det enda som håller mig upprätt när jag kliver upp för de stora trapporna, som i sin tur leder till enorma, guldiga skjutdörrar. Folk kommer och går igenom dörrarna, och jag är som fastklistrad i marken precis utanför. Det är nu det gäller. Första dagen på mitt nya jobb, ett nytt kapitel i mitt liv.

----

Hoppas att ni tyckte om kapitlet! Feedback uppskattas väldigt mycket.