Play the player (Swedish)

Kapitel 2

När jag gick runt hörnet krockade jag med någon. Jag kollade upp, där stod en kille. "Ser dig för idiot!" skrek han åt mig. "Jag såg mig för! Det va du som inte såg dig för douchbag!" skrek jag argt tillbaks. Jag har inte boxats på ett tag och det är så jag håller mig lugn. "Vad fan kallade du mig?" fräste han argt. "Douchbag, är du döv eller?" skrek jag ännu argare.
"Det här kommer du ångra.." viskade han argt fram. Vad menade han med det? Att jag skulle ångra mig? Knappast!
"I dina drömmar" sa jag kaxigt och gick förbi honom. För att vara ärlig var han rätt så snygg faktist. Längre än mig, i för sig är jag bara 1.60, brunt hår, blå/gröna ögon. Vad jag såg var han rätt så muskulös också. När jag gått ungefär 10 meter kollade jag bak, han stod med ryggen mot mig och såg ut att han skulle sprängas av ilska. Skit kul. Portarna öppnades och det kom in fler elever.
"Hej!" sa någon glatt bakom mig. Jag vände mig om. Där stod, vad jag tyckte, en bimbo. Hon hade fake-blont hår, enormt mycket smink och tajta kläder. Fast hon verkade snäll. 'Döma man inte ska, en liten chans ska dom faktist ha' kom jag ihåg mamma sagt i 3:an när jag hatade alla i klassen, dom var värre hon bimbot så hon kunde väll få em chans. "Hej" sa jag och fake log.
"Jag heter Sofi, du är Elin Björk eller hur?" frågade hon glatt.
"Japp, det är jag" suckade jag, visste alla på hela skolan vad jag heter?
"Klas sa åt mig att jag skulle visa dig runt idag, vi har samma schema! Vi har till och med franska ihop!" nästan skrek hon ut av glädje.
"Vem fan är Klas?" sa jag förvirrat. "Vår rektor, duh" sa hon som den självklaraste saken i världen. Så det här skulle jag stå ut med en hel dag? Jag kan i för sig ta en penna och stoppa ner i min hals. Eller hoppa ner från skoltak.. "Kommer du eller?" avbröt hon mig. "Jag har sagt detta 5 gånger nu, Elin!" fortsatte hon. "Va sa du?" mumlade jag. Fuckat upp redan första dagen. Way to go... "Vart ska vi?" sa jag när jag kom på vad hon sagt. Hon hade frågat om jag skulle komma. Och jag hade inte lyssnat, som vanligt.
"Vi har matte såklart?" sa Sofi med en irriterad röst. "Okej" sa jag trött, matte är mitt favorit ämne. Vilket är varför jag aldrig pratar om matte med nån, dom förstår aldrig mig. Vi gick till sal 173 som vi har matte i. Eftersom jag stått och tänkt hur jag skulle ta livet av mig kom vi precis i tid. Det fanns 2 stolar kvar, Sofi var snabb att ta platsen bredvid en annan bimbo. Matteläraren kom fram till mig, "Hej Sofi! Jag heter Björn och är mattelärare här, som du ser finns bara platsen bredvid Kevin kvar. Varsågod och sitt" sa han medan han skakade min hand och log. Han var rätt så ung för att vara mattelärare, runt 26 år tror jag. Fast han såg inte direkt bra ut! Stickad tröja, förmodligen hans mamma som stickat den, jeans med skärp och svarta fin skor. Och glasögon. Inte min typ.
Jag kollade upp vem jag skulle sitta bredvid. Killen jag krockade med, där satt han. Fast nu hade idioten ett namn. Kevin. "Finns det ingen annan ledig plats?" frågade jag Björn ängsligt. "Vadå då?" svarade han förvånat. Förmodligen för att alla tjejer verkade sitta och dregla över Kevin, han däremot satt och stirra ner i matteboken. Han såg vettskrämd ut.
Jag satt mig så långt från honom som möjligt. Han verkar vara van vid att tjejer nästan sitter i hans knä på lektioner, för han kollade upp förvånat på mig. När han såg vem han satt bredvid mumlade han bara "Fan också!". Tack! ville jag skrika till honom. Jag måste verkligen gå till boxnings hallen idag...
Jag tog fram matteboken som jag hittat i mitt skåp och började räkna kapitel 1. Decimaltal. Ha! Skit enkelt! Efter 20 minuter hade jag redan räknat 30 tal. Han hade jobbat 3, "Kan du inte matte eller?" fnissade jag mot Kevin.
Han kollade upp, hans ögon blixtrade till. "Håll käften, plugghäst!" skrek han ut argt. När lektionen var klar hade jag räknat 75 tal. Han hade räknat 9 stycken. Smarto.. "Oj vad klockan går! Alla kan gå utom Kevin och Elin!" sa han. Va fan måste jag stanna för? När alla hade gått gick han fram till mig och frågade vilket tal jag var på.
"Jag har börjat på tal 76" mumlade jag.
"Sa du 76!?" nästan skrek han ut. "Ja, vadå då?" sa jag förvånat. Vadå? Det var inte så bra för mig.
"Vad är du på?" nästan väste han till Kevin.
"17..." mumlade han tyst.
"Du har haft 3 lektioner med mig, och du är på tal 17!" skrek han argt på Kevin. Jag tyckte nästan synd om honom. Nästan.
"Om du inte kommer högre måste du gå på lovskola!" röt han åt Kevin. "Matte är inte mitt starkaste ämne, okej?" sa han. Han hade nästan lite rädsla i rösten. "Antingen går du på lovskola, eller får du F i matte!" sa Björn medan han hånlog. "Va?! Jag kan INTE ha F i matte! Då kommer jag aldrig in på det gymnasiet jag vill.." mumlade han svagt. Jag tyckte synd om honom. Han kanske kallade mig idiot, fast jag tror att under den kaxiga attityden finns en osäker liten teddybjörn.
Utan att tänka sa jag "Jag kan hjälpa honom med matten, han behöver inte gå på lovskola eller få F i matte!" skrek jag ut. Dom kollade båda förvånat på mig. Jag kom på vad jag sa och tog handen för munnen. Vad fan sa jag precis? Sa jag precis att jag kunde hjälpa.. KEVIN?! "Shit..." mumlade jag mot handen.
"Kan du?" sa Björn glatt. "Även fast du hittills ligger bra till kommer du få ännu bättre betyg om du hjälper Kevin" sa Björn till mig. "Asså.. Ehh.." började jag. Kevin stirrade verkligen på mig nu. Jag kollade på honom nervöst. Han var verkligen gullig när han såg förvånad ut. "Allt för betyget.." mumlade jag. "Ni börjar idag." sa Björn bestämt. "Va? Nej. Jag kan inte jag ska träna idag!" sa Kevin argt. "Jag också!" sa jag gnälligt. Om jag inte fick boxas idag kommer jag snart slå ner alla i min väg. Speciellt Kevin. "Vill du få F i betyg Kevin?" frågade Björn lite retande. "Nej.." mumlade han surt. "Ni kan gå nu." sa Björn. Vi gick ut. Alla andra hade redan gått på lektion, så fort vi gått bort från dörren tryckte han upp mig mot skåpen. "Jag kan inte andas" sa jag med den luft jag hade kvar. Han såg ut att tveka, men han släppte ner mig på golvet och mumlade argt "Jag SKA träna ikväll, du ska säga till Björn att du va hemma hos mig och att du hjälpte mig. Okej?" han lät riktigt förbannad. "Nej!" sa jag argt. "Vadå nej!?" skrek han. "Jag kommer hem till dig. Klockan 5. Jag hjälper dig med matten, och sen går jag och tränar." sa jag riktigt arg. "Nej, jag ska träna" sa han. "Okej." sa jag. När jag gått en meter från honom vände jag mig om och sa retsamt "Lycka till på lovskolan!" med ett retande flin på läpparna. Jag började gå mot mitt skåp. Precis när jag skulle ta mina böcker slängde han igen skåpet. "Hos dig, efter skolan" sa han irriterat och gick. "Good enough.." viskade jag och började gå mot svenskan. När jag gick in såg jag Kevin sitta och hångla med en tjej. Äckligt. Jag såg närmre på tjejen. Är det? Ja...