Play the player (Swedish)

Kapitel 8

"Han sa vad?" fnissade Carolin. "Att jag såg annorlunda ut" mumlade jag. Han är ett svin rent ut sagt. "Varför såg du annorlunda ut?" retade Carolin mig.
"Jag har redan sagt detta! Varför måste jag säga det igen?" mumlar jag argt. "För det är kul" började hon. "Dessutom har jag glömt de" avslutade hon sin retfulla mening.
"För jag inte hade spya i håret" sa jag tyst. Hon brast ut i skratt.
Tack för den.

När hon såg min arga blick slutade hon att skratta. "Är du oskuld?" frågade hon plötsligt. "Nae, vadå då?" svarade jag. Jag vet att jag bara är 16, fast jag har haft en pojkvän.
"Bra" fnissade hon ut.
"Du ska ligga med hans bästa vän idag, och få honom att skryta om det. Okej?" fortsatte hon.
"Va? Sam?" undrade jag förvånat. "Ja! Han dreglade ju nästan på dig imorse!" skrattade hon.
Ha ha, skit kul
Lägg märke till tung(?) sarkasm

Jag kollade på klockan. Shiit!
Vi har lektion. Nu.
Vi började springa mot engelskan.
Jag. Kan. Inte. Komma. Försent.
När vi kom till lektionen skulle den precis börja, två platser lediga. Bredvid en blyg tjej och i mitten mellan Oliver och Sam.
Jag satt mig såklart bredvid Sam.
Sam tog sin hand och satt den på mitt lår. Jag ryckte till.

Jag kollade upp på honom. Min första instinkt skulle vara att slå till honom, fast jag måste göra detta för planen. Just nu va inte bästa tiden att tänka på mitt förflutna..

Oliver vände sig mot mig. "Tjena kexet sitter du här och s.." började han. Han kollade på mitt lår.
Han såg såklart Sams hand ligga där. "...trular med någon annan, aha" sa han besviket.
Jag skrattade. Jag lutade mig fram till honom och viskade "Va inte ledsen, har massa med tid i helgen" flörtigt. Han flinade.

Lektionen gled som sirap. Trögt. Jag brukade älska engelska. Men jag kunde inte tänka på något annat än handen på mitt lår.
Jag kan ju tacka honom.
Notera tung sarkasm.
Fast just mu vill jag inget hellre än att han tar bort sin hand från mig och låter mig va.
Jag vet att de är för att hämnas. Att såra Kevin. Fast just nu kan jag bara inte.

"Nu är de slut!" sa vår engelska lärare. Äntligen!
Jag reste mig snabbt upp och gick ut. Sam följde efter mig, jag svängde höger och hamnade i en tom hall.
Sam tog tag i min arm och tryckte upp mig mot ett skåp.
Jag ryckte till.
Nej nej nej nej nej..
Detta är inte rätt!
Jag drog mig tillbaks.

"Jag kan inte.." viskade jag fram. "Inte just nu, senare" mumlade jag svagt.
"Varför inte nu?" frågade han upphetsat och började kyssa min nacke. "Sam" varnade jag honom. "Sluta!" väste jag. Han höll en hand ovanför min mun.
"Sam! Sluta! Jag vill inte!" mumlade jag mot hans hand.
Jag kände några tårar rinna ner för min kind medan han kysste allt längre och längre ner.

"Sam!" ropade en bekant röst.
Kevin.
Sam kollade upp och släppte taget om mig. I bakgrunden stod Carolin och höll handen för munnen med en förvånad blick.
Om det här inte nyss hänt skulle jag skratta åt den minen.
Fast nu har det faktiskt hänt.

Jag började gå mot Carolin. "Mår du bra?" frågade Kevin oroligt. Oroligt?
"Har aldrig mått bättre" log jag, jag kunde ju knappast säga att jag mådde skit! Skulle förstöra hela vår plan!

Carolin sprang fram till mig och gav mig en stor kram. "Kan.. inte.. andas" försökte jag säga, hon släppte taget direkt.

"Kom med. Nu" sa hon bestämt "Chilla" fake log jag.

Carolin drog in mig i ett litet rum. "Berätta" nästa röt hon fram
"Om vad?" frågade jag oskyldigt
"Varför du reagerade så stort" sa hon bestämt
"Vadå?" försökte jag
"Elin" varnade hon mig.
De va inte lönt att säga emot, hon visste att det va något fel.

Så jag började berätta..

--------------------------------
Hej!
Förlåt för kort kapitel, fast de hände ju faktiskt lite i det!
Vad ska Elin berätta?
Vem är han?
Varför beter hon sig som hon gör så fort de kommer till killar?

I nästa kapitel kommer ni få reda på vem han är.
Så sluta inte att läsa!

Och la jag upp et kapitel i söndags? Jag tror inte det :/
Jag kollade Supernatural och glömde bort tiden. Fast ändå. Supernatural äger!

Kapitlets citat (som jag nu börjat med):
"You saved my life over and over. I mean, you sacrifice everything for me. Don't you think I'd do the same for you? You're my big brother. There's nothing I wouldn't do for you. And I don't care what it takes. I'm gonna get you out of this. Guess I gotta save your ass for a change"
- Sam Winchester to Dean Winchester (2.22)