Play the player (Swedish)

Kapitel 9

~Flashback~

"Kommer du Elin?" skrattade Hampus. Vi skulle på fest, efter det skulle jag hem till honom och sova där. För imorgon va vårt 6 månads-jubileum. "Kommer!" fnissade jag.
Vi gick ut till hans bil och körde iväg.

Festen va hemma hos Hampus vän, Sebastian.
"Tjena Hampe" sa Sebastian medan dom gjorde en bro-hug.
"Tjena Sebbe" svarade han. Sebastian hade aldrig gillat mig. "Elin" mumlade han. "Sebastian" mumlade jag medan blängde jag på honom. Jag hade aldrig gillat honom heller.

"No time för att vara sura, dags att festa!" skrek Hampus. Han älskade fester, speciellt med alkohol. Fast detta är första gången jag följer med.
Vi gick in. Festen var i full gång, det stod folk och hångla nästan överallt och dom som inte hånglade stod och dansade med sprit i handen.

Herregud va jag hatar fester..

"Vad vill du ha?" frågade Sebbe surt. "Inget" mumlade jag. Han stirrade förvirrat på mig. "Jag dricker inte" förklarade jag. "Okej.." sa han och gick.

"Hampus?!" ropade jag. Efter att Sebastian gett honom en flaska sprit tappade jag bort honom. Jag hade letat på hela undervåningen och började gå upp för trappan. Jag öppnade första dörren till höger.
Toalett.
"Vart fan tog du vägen?" viskade jag lågt.
Jag öppnade dörren bredvid, där satt Sebbe, Hampus och 5 personer till som jag inte kände.

"Tjena babe, vi kör Sanning eller konka. Vill du va med?" skrattade Hampus.
Han va full. Jävligt full.
Hans ögon va frånvarande.
"Okej" svarade jag.

Vi höll i 5 minuter tills någon frågade Hampus.
Den någon va Hampus.
"Sanning eller.." började han fast hickade till. "Konka" avslutade han sin mening.
"Konka" skrattade Hampus. Han va verkligen annorlunda när han va full.
Sebastian stirrade på mig och log.

"Slå Elin"

Va? Jag stirrade på Sebastian. Jag måste hört fel! Man ver väl inte sin bästis att slå sin flickvän!?
Hampus skulle aldrig slå mig!
Iallafall inte nykter. Fast nu va han inte nykter, han är full.
Fast han skulle väl aldrig slå mig på fyllan?

Fel. Jag hade så fel.
Om jag skulle veta vad denna kväll skulle leda till skulle jag aldrig följt med.

Hampus gick fram till mig och slog till. Hårt.

Jag reste mig mig upp puttade Hampus. "Va fan slog du mig för!?" röt jag.
Han skrattade bara. "Puttas inte" sa han och slog till mig igen.

Fast den här gången svimmade jag.

_________________
2 månader senare
-----------------------------
"Aj! Snä.. snälla sl-uta!" försökte jag få fram mellan snyftningarna.
Sedan festen då Hampus slog mig första gången har han bara fortsatt. Varför?
För att han 'har makt' är hans förklaring.
Jag brukade gå runt i linnen och shorts. Nu måste jag gå runt i tjocktröja och lång byxor, så ingen ser mina blåmärken.

Enda skillnaden sedan första gången han slog mig och nu är att han slår mycket hårdare.

"J.. jag måå-ste säg.. säga en sa-ak." sa jag. Jag hade vant mig vid han slog mig just nu. Det hände varje dag.
"Vad vill du" suckade han fram.
"J.. jjaag viilll g.. gör..." började jag. Jag andades djupt in. Jag kan inte stamma nu.
"Jag vill göra slut" sa jag snabbt. Han skrattade. "Jag gör slut" ändrade jag det till.

"Du är så rolig" sa han och sparkade mig i magen. "Det är nästan så man tror dig" skrattade han fram.
Jag reste mig upp. Vi va inne på hans rum, dörren va rätt så nära.
"Jag gör slut med dig. Jag vill inte ha något med dig att göra. Om du kommer nära mig kommer jag söka om besöksförbud." skrek jag snabbt och sprang ut genom hans dörr.

"Jag lovar Elin, om du och din mamma bestämmer sig för att flytta kommer jag komma efter." skrek han efter mig.
"Hejdå!" grät jag nu. Jag och mamma ska flytta imorgon. Vi ska flytta upp till Stockholm. Från Skåne till Stockholm.

"Jag lovar Elin, jag kommer få dig dödad" va det sista jag hörde av honom.

~Flashback slut~

A/N
Heej! Hoppas ni gillade detta kapitlet.
Han är Hampus för er som inte fatta.
Och som ni då förstår följde han efter till Stockholm.

Kapitlets citat:
"That's kind of a turn on, you're hitting a girl"
- Meg Masters, Supernatural (1.22)