Född som jag

Kapitel 3: Moa

Vi ha suttit här en lång stund nu. Vi har pratat om mycket från familj till favorit mat till skolan.

Vi har pratat i snart två timmar nu. Det börjar bli väldigt sent men mamma och pappa verkar inte ha något emot det eftersom att dem inte ringt mig eller ens SMS:at "Så vad tränar du?" Frågar jag när jag kom och tänka på att han antagligen tränar när jag sitter och kollar på hans magform som avspeglas genom hans halvt genomskinliga t-shirt. "Hur visste du att jag träna?" Frågar han lite halvt ironiskt och följer min blick som landade på hans mage och börjar skratta "ser du något du gillar?" Frågar han sedan lite sexigt och börjar flina. Jag som inte är van vid att folk pratar så här med mig blir lite generad men kommer snabbt tillbaka utan att rodna. "Vad får dig att tro att du har något jag gillar" svarar jag med ett kaxigt tonfall och han skrattar. "Fotboll" säger han efter en stunds tystnad. Först fattar jag inte vad han menar sen minns jag min fråga och började sedan rota i mina fickor efter min telefon men den var helt borta jag började bli stressad eftersom jag inte ville tappa bort den nu när han ändå inte var farlig. Hahah vilka tankar.

"Letar du efter något" säger han kaxigt och när jag kollar upp på honom ser jag hur han håller min telefon mellan tummen och pekfingret "Ja just det, det hade jag glömt" säger jag och helt plötsligt från ingen stans reser han sig och rushar efter min väska och sedan mot vägen ner från taket och då fattar jag "LUKAS!" Ropar jag efter honom och börjar jaga honom. Han springer runt i cirklar men jag är inte någon osportslig människa så jag hinner i fatt honom och när jag är tillräckligt nära honom har vi kommit in på fotbollsplanen och rätt som det är så hoppar jag på honom och vi snubblar tillsammans ner på marken och rullar säkert 5 meter när vi äntligen har fått grepp om marken så ligger vi mitt på skolans fotbolls plan och skrattar men sedan blir han seriös. "Gick det bra, det var inte meningen att vi skulle ramla" "Men ja det gick bra det är snarare jag som borde fråga dig. Det var ju jag som hoppade på dig" svarade jag "ja det är klart men jag har ju den här som en härlig gisslan" säger han och håller fram min mobil och helt plötsligt ligger vi mitt på planen och rullar runt men den är gången har vi inte ramlat utan den här gången är det mer en brottnings match.

"JAAADÅÅÅ" ropar jag när jag får tag på min telefon. Jag börjar kolla på den och ser att pappa har skickat ett SMS sär set står att dem går och lägger sig och att jag ska vara tyst när jag kommer hem för dem börjar jobba tidigt i morgon. Sen börjar jag kolla instagram och då hör jag någon som harklar sig under mig och då blir jag genast medveten om vart jag sitter.

Jag stelnar till och börjar skämmas jag kollar ner och möter hans flin. Varför flinar han, vad är hans problem. Jag hör honom harkla sig ännu en gång "Oj äh sorry" säger jag när jag går av honom. Alltså hur kunde jag glömma att gå av honom. Jag är så dum och pinsam och varfö...... "Aaaah" kommer oväntat ur min mun när han nu gjort ett så kallat överrasknings attack. "Så nu när det är jag som har övertaget tänker jag för det första njuta av det och för det andra undrar jag om vi skulle kunna göra något någon dag och för det tredje tänkte jag att det är rätt sent nu så jag undrar om du vill ha sällskap hem?" Vad fan ska jag svara nu då? nu ser jag på honom och ser att han sitter exakt som jag gjorde fast han håller fast mina armar intill min kropp med hans ben och nu sitter han och pillar sig under naglarna. "Ja" svarar jag enkelt. "Vaddå ja" "Ja, du får gärna följa mig hem" säger jag och jag ser hans besvikna uttryck så jag säger "Och ja vi kan väl gå till fotbollsplanen eller något efter skolan någon dag du gillade väl fotboll?" Jag ser hur hans ansikte lyser upp och han ställer sig upp. Han sträcker ut handen för att hjälpa mig upp och jag tar hans hand men när han ska dra upp mig så drar jag ner honom och reser mig snabbt själv och sedan springer jag efter min väskan och fortsätter att springa men tillslut kommer han i fatt mig och då stannar jag.

"Så här bor jag" säger jag och börjar gå mot uppfarten men så känner jag hur någon tar tag i min hand och drar mig tillbaka "Trodde du att du skulle komma undan mig så lätt?" Säger han och tar in mig i hans famn. "Ja det trodde jag men som sagt så brukar jag ha fel" säger jag med en seriös röst och det får honom att skratta. jag får en sån lust att kyssa honom. Men nu får jag fan skärpa mig sen när blev jag så här?

Vi har stått i en omfamning i typ två minuter och då säger han "Jag måste dra hem nu men vi ses i morgon vi fotbolls planen klockan fyra eller?" "Ja det låter bra" svarar jag och jag känner hur han tar bort sina armar från mig "Du, om vi ska ses i morgon så är det bra om du låter mig gå hem också" säger han lite roat och då märker jag att jag fortfarande håller om honom. Jag skrattade till och släppte honom "Hejdå gullet" säger han och blinkar innan han vänder sig om och börjar gå hem till sig "Hej då" är det ända jag svarar och går in till mig.