Dumma jävla idéer - Hov1, Spicebois, Foscar

Krönika: Sagan om Hov1, eller fyra idioter?

Under sommarens tidiga månader kom jag på mig själv med att lyssna på Hov1. Hov1? Min musiksmak eskalerade från deppig rap till något bara tolvåringar tycker om, en massa tjatande om olycklig kärlek och heartbreak, hur kom jag till den punkten av mitt liv? Visst lite heartbroken var jag väl allt, och lite olyckligt kär är man väl alltid? Men det stämde inte överens med den bilden jag hade av mig själv. Visst hade man hört låtarna de slog igenom med, så som "Hon Dansar Vidare I Livet", "Gift" och "Mandy Moore", men det var längesedan. Jag minns bildlektionerna från sexan, när någon, som förstås hade premium på Spotify, slog på top 50 listan och satte sin lur i en mugg som tidigare varit fylld med vattenfärg utspätt med vatten. Där, i ett nytt klassrum, hörde jag för första gången Hov1, mer specifikt dunderhiten "Gift", antagligen hörde jag "Mandy Moore" och "Gråzon", även om jag inte reflekterade över det, det var bara "Gift" som etsade sig fast i mitt huvud.

Om man söker efter Hov1 på den pålitligaste källan i världen, även känd som flashback, kommer du antagligen få fram att den ena är Zara Larssons döcharmiga ex, en är före detta pundare och har antagligen knarkat lite väl mycket i sina dar, den andra är Jimmie Åkesson junior, men stöttar inte SDs åsikter, men han snackar i alla fall som en riktig politiker (Okej, det är en personlig åsikt, men det är sant) och den sista är bara allmänt okänd, men verkar åtminstone vara trevlig, till skillnad från de övriga puckona. När man då sammanfogar denna kombinationen får du Stockholms största idioter, för att citera exet Ludwig: "Det är vi som är Hovett, fyra idioter som har uppmanat en hel generation att sparka backspeglar på vägen hem", och jag instämmer helt och hållet, alla verkar ha något problem.

Om alla hade levt som dessa töntar, hur fan hade världen sett ut då? De tar ju inget ansvar som förebilder, vilket de ioförsig är öppna med, så ett femtio till hov1. Ingen kräver ens att de ska agera förebilder, även om de för stunden har drygt 1,2 miljoner lyssnare på Spotify. Så stor målgrupp har de i alla fall, även om de flesta är tolvåringar som älskar låtar om knark och olycklig kärlek, så en bra början har de ju, men det eskalerar jävligt fort, minipolitikern springer runt med en Versace scarf kring halsen och en cigg eller ett glas vin i handen. Ludde kastade visst sin lur i Kungsan för att han blivit dumpad och drog ut och söp, och grät med sina vänner, så som varenda vettig människa gör? Eller? Redan här börjar jag tveka, om ena halvan är så här skev (om det nu är rätt ord?) Vissa fjortonåringar springer förvisso omkring med en jävla massa dyra kläder och dricker för mycket alkohol för sitt eget bästa, men de är 22, snart 23, och inte fjorton? Den tidigare pundaren är den som flest verkar se upp till, eller snarar tycker är skitsnygg, men om man nu ska tro på allt man hört om denna 24 åriga kille så är han den som är minst förebildsmaterial. Ska alla springa runt med en marijuanarulle i käften och skrika 132 eller? Det räcker med att folk röker på och snear lite lagom, om de sedan ska springa runt och gorma också börjar man ju ifrågasätta sin existens.

För att sammanfatta detta, om 85-åriga Agda, som aldrig gjort något dumt förutom att sno kakor, hade utsetts som årets förebild, hade alla fjortonåringar då avgudat henne? Knappast, jag tror att det är något med alla de där dumheterna som lockar folk, kanske inte för att de vill eller kommer göra samma sak. De är nyfikna på hur livet kan vara och på historierna som väcker äventyrslust, det är inte kul att läsa om någon skenhelig tant som aldrig gör nåt kul, right? Det finns nog en anledning till att J.K Rowlings serie om Harry Potter är så välkänd, den handlar inte heller om någon som aldrig tagit ett felsteg, visst Harry är rätt skötsam av sig för det mesta, men tar under de sju böckerna många felsteg, i vissa fall för att rädda sitt liv och i vissa fall av ren vilja eller nyfikenhet, alla behöver göra misstag och komma igen. Men om livet nu handlar om att lära sig, borde man inte ge alla en chans? För att återkomma till Hov1 pojkarna så kanske de inte alls sysslar med sånt längre? De går i alla fall ut med att de inte vill vara förebilder, och jag tror inte riktigt att skon klämmer hos dem, för nästan alla gör någon form av rebellisk handling för att visa sig tuff, eller bryta sig loss från sina föräldrar, så egentligen borde det inte vara så hemskt? Men problemet bli när de blir kända och hyllade till skyarna, och folk börjar få upp ögonen för dem, ser upp till dem och börjar tjäna dem som om de vore gudar. En förebild kan vara en morsa, en tränare, en kille på skolan, en artist eller en duktig idrottare, men folk verkar tro att en förebild måste vara någon som är känd, kanske för att man vill bli uppmärksammad av personen ifråga, eller så är det "coolt", helt ärligt orkar jag inte bry mig, se upp till vem fan du vill, men du måste inte göra om hans misstag igen, för då tror jag inte förebilden ger någon bekräftelse eller publicitet, snarare bara blir arg över att någon annan gjort om hans misstag.

Så med mina sista ord uppmanar jag dig till att se upp till vem fan du vill, men gör inte om hans misstag utan ta åt dig det goda och lär dig av hans misstag, för det slutar inte bra för någon. "Om du inte kan vara en god förebild, var ett varnande exempel" Evelyn Ohlsén.