Du och jag mot världen ~O.E.

7.

Oscars pov.

Fan nu kommer jag inte få se Bella på mist två veckor.Jag saknar henne så mycket redan och det har bara gått två dagar. Jag måste överraska henne. Jag går till blomsteraffären, nu jag är där. "101 röda rosor tack"sa jag till damen i kassan "Jag hoppas hon blir glad"mumlade jag " Det blir hon säkert vännen" sa hon " tack " sa jag och gick ut.

10min senare

Nu stod jag utanför Bellas skola,jag var lite nervös. Jag gick in för dörren,rättade till kragen på min skjorta jag köpt härom dagen, den var skit dyr men jag ville vara fin inför Bella. När jag kom in i korridoren krossades mina drömmar i tusen bitar. Jag blev mest chockad. varför gör hon det här mot mig och varför just med honom. Jag sprang ut och lät rosorna jag köpt ligga på korridor golvet. Bilden spelades upp i mitt huvud. Felix äckliga läppar som pressades mot min flickväns, och det värsta var att hon inte gjorde motstånd.

Jag sprang hem.

Bellas pov.

Gud vad jag längtar efter Oscar,fast att det bara har gått två dagar.

Mitt i mitt tänkande om Oscar kom Felix emot mig. Jag suckade lätt och försökte gå där ifrån men han tog tag i mina armar och drog mig mot väggen och började kyssa mig. Den kyssen var perfekt, Gud vad jag har saknat hans läppar,hans våta,mjuka läppar. Men Bella skärp dig du har Oscar. Jag kollade bort från Felix och såg bara ett fluffigt hår snabbt stänga dörren och skuggan försvann. Håret påminde lite om Oscars hår, Gud vad jag längtar efter han.

Sen kollade jag på Felix igen. Han skulle presis börja kyssa mig på halsen när jag puttade bort han. "Jag kan inte" sa jag. "kan inte vadå? frågade han "Jag kan inte göra såhär mot Oscar" sa jag och gick ifrån. På vägen ut såg jag en stor bukett ligga mitt på korridor golvet...