- Stella går du och lägger dig, skrek mamma på nedan våningen.
- Okej, svarade jag.
Jag somnade snabbt med jag hade jätte mycket huvudvärk för att jag hade gråtit så mycket.
00:00 vaknade jag och sate mig upp i sängen det var mörkt. Jag räknade sekunderna innan jag vande mig vis mörkret 65 sekunder en minut och fem sekunder det hade My lärt mig innan hon dog. Jag tittade på klockan den va 00:00! Fortfarande fast det hade gått minst två minuter. Jag tittade ut i mitt rum och mitt på golvet stod My.
-MY! skrek jag av glädje. Sen såg jag Emma bredvid My.
De hade samma vingar på sig som sist innan mamma slog upp dörren till mitt rum. För man kan sega att jag skrek inte tyst.
-Vad hände? frågade mamma oroligt.
-Jag drömde en dröm om My, sa jag osäkert.
-Okej, sa mamma och gick.
