Våldtagen

All in

Bussresan till själva festen var över. Nu stod vi där - jag & min vän, i väntan på att festen skulle gå igång på riktigt. I kväll skulle jag gå "all in". Skit i alla rykten & allt svek. Drick dig stupfull & glöm bort omvärlden för ett tag. Det var så jag ville att det skulle bli & det var så det blev. Men tyvärr inte på ett bra sett.

Den 40 procentiga smugglar vodkan togs upp ur väskan. Av med korken, tryck flaskans öppning mot munnen och drick. Bara drick. En klunk, två klunkar, tre klunkar. Skaka lite på huvudet, drick lite läsk och börja om igen. När du har börjat känna lite i kroppen så är du redo. Du kan nu gå ner till lite människor och prata. För du är inte rädd. Din rädsla är ju borta? Visst har jag alltid varit lite rädd för att ta kontakt med folk, det kanske inte är min starkaste sida. Fast jag vet inom mig att det inte är farligt att ta kontakt med nya människor, så sitter rädslan där. Men really, vad kan hända? Man kan ju inte dö.

Rädslan är i alla fall just nu helt borta. Jag pratar med folk, röker, tar lite shots. Springer runt till nya vänner, gamla vänner, främlingar. Som varje kväll vid badet så kommer polisbilar förbi. De plockar inte in någon, för det har dem inte rätten att göra. De ända dom kan göra är att ta spriten ifrån oss & hälla ut. " Vi har alla rättigheter att ta ifrån alkohol från tonåringar" säger den ena polisen samtidigt som vi buar. Vissa av oss startar konversationer med poliserna. " Jag är inte full, jag tar hand om mina vänner", " jag vill också bli polis" - Det var bara några utav de sakerna jag sade för att få ett bra intryck på poliserna. Man vill ju faktiskt inte låta andra tro att man är värsta alkoholisten - som jag dock nog var under den perioden. Efter ett bra tag åkte poliserna, lämnade oss i fred. Musiken var igång igen & festen var nu på topp. Ingen anade hur just den här kvällen skulle sluta.