You and me that never exist!

Flinet

Jag säger hejdå till min kompis som jag alltid går till skolan med och går in genom dörren till skåpsrummet. Där står du, helt otrolig charmig och väntar på killkompisar. Jag vill inte riskera att få ögonkontakt med dig eftersom jag blir alldeles stel, svettig och röd i ansiktet. Oavsett hur mycket jag försöker lyckas du få min blick och våra ögon möts. Det är svårt att slita sig från dina djupa bruna ögon, men verkligen drunknar i dem. Jag lyckas slita mig ifrån dem och jag ser i ögonvrån att du flinar. Mina tankar blir till en knut.

- Är jag röd i ansiktet? Stirrade jag? Vad flinar han åt? Åh herre gud vilket fint leende han har? Gjorde jag något? Tänker jag för mig själv.
Jag går till mot skåp som självklart är under hanns. Mina händer rör sig snabbare och snabbare när jag hör hans steg närmare mitt skåp. Jag tar mina saker så snabbt jag kan och reser mig upp och går ut i korridoren. Mitt hjärta bultar fortfarande så mycket så det syns på utsidan. Jag tar upp mobilen och snapar Amy.
- Vart är du? Skriver jag fort eftersom jag känner obehaget av folk som kollar på mig när jag går i korridoren, men det är egentligen bara i mitt huvud. Jag väntar och väntar tills jag får ett svar av Amy.
- Jag är där jag brukar vara! Skriver hon.
Jag lägger ner mobilen i fickan och går snabbt dit. Dörren öppnas av en annan som ska ut och jag går in i skolsköterskan korridor, längst bort sitter dem.
- Hej!
- Hej Alice! Säger Judit, Elvira, Inez, Amy och Ellen i kör.
När jag står där med de andra kan jag inte sluta tänka på Oscar. Varför flinade han? Gjorde han det åt mig? Hade jag något i ansiktet?
- Alice, Alice, Alice! Ropar Judit med glad röst.
- Va? Mumlar jag till hemma av förvirring.
- Vi ska gå nu, lektionen börjar om 3 minuter.
Vi går till lektionen och tänkarna på Oscar finns fortfarande kvar. Varför kan jag inte släppa honom ur mitt huvud? Han ser bara bra ut, det är ju inte så att jag gillar honom på det sättet eller?

Lektionen har börjat och klassen gå in i klassrummet lika pratigt som vanligt. Oscar sitter framför mig och jag bryr mig faktiskt inte. Han ser bra ut och så men han är inte en bra person, och det som hände vi skåpet var bara reflex för att jag inte gillar att möta de andra killarna i klassen som Oscar väntade på.

Lektionen har slutet efter en lång halvtimme med vår ansvarslärare. Alla går ut och vissa går ut med raska arga steg eftersom de har hamnat i diskussion med vår ansvarslärare. Men jag stannar kvar som vanligt eftersom jag gillar att prata med läraren och det gör jag nästan varje lektion. Efter fem minuter är jag, Amy och Ellen påväg till slöjden och inser att vi är lite sena som vanligt. Jag hör springande bakom mig och kollar bak. Jag ser någon långt där borta springa snabbt åt mitt håll.