You and me that never exist!

Vad är fel?

Jag hör springande bakom mig och vänder mig om. En bit där borta ser jag Oscar springande i full fart. Mitt hjärta bultar lite hårdare när jag ser att han springer mot oss. Han stannar och kollar på mig.
- Hur mycket är klockan? Frågar han med snabb andning.
- Em..9:30, varför undra du? Svarade jag med ett hjärta som bultade tusen gånger snabbare än de brukar.
- Fan också, jag missade det! Vet ni hur länge jag har väntat för att få göra detta?
Jag har ingen aning om vad han snackar om men jag måste säga något.
- Vad missade du? Och varför är det så viktigt? Frågade jag. Och jag tänker samtidigt varför i hela vida världen jag sa det där, vem säger " och varför är det så viktigt" nu kommer han ju tro att jag gillar honom eller något för att jag brydde mig så mycket.
- Jag missade min kör tid för att ta moppe kort. Ah vad dum jag är, vet ni vad detta betyder?
- Nej?
- Detta betyder att killarna i klassen kommer skratta åt mig och sen kommer jag skratta för att jag inte vet vad jag ska göra! Och vet du vad det värsta är.
- Nej?
Jag skäms över det och jag måste spela med för att inte se dum ut och sen kommer jag vara där hemma och gråta vilket jag hatar när jag gör det!
Oj, vad var det jag just hörde Oscar säga?
- Vänta, varför säger jag detta till dig? Lova att detta stannar mellan dig och mig Alice!
Jag vet inte vad jag ska säga så jag bara nickar när jag kollar in i hanns djupa ledsna ögon. Han springer snabbt till sina killkompisar och jag ser hur de alla skrattar och han med såklart. Jag kanske har haft en annan bild av honom än vad jag borde ha. Han kanske inte är riktigt som jag hade tänkt mig.

Jag ser Amy flina i jämte mig och jag hade inte ens tänkt på att hon var där när Oscar kom förut och det såg inte ut som att Oskar tänkte på det heller. Varför gjorde han inte det? Varför kollade han bara in i mina ögon och inte Amys också?

När vi går in i slöjdkorridors hallen möter jag Oscars blick och det är som om han pratar med mig genom hanns blick, men jag förstår inte riktigt vad han försöker säga. Jag går där ifrån och går vidare till min bästa kompis Linnea. Jag ser på henne att hon är lite nere men hon är nog bara i sin vecka.
- Hej! Säger jag glatt som jag gör varje morgon när jag ser henne.
- Hej. Säger hon nedstämt.
Vi ger varandra en stor kram som vi alltid gör varje morgon och jag älskar det för det gör min dag. Men det känns inte riktigt lika bra som det brukar göra. Vi går in på slöjdlektionen men hon är fortfarande lite nere.
- Hur mår du? Du ser lite nere ut frågar jag för jag börjar bli lite orolig eftersom hon alltid brukar vara så glad.
- Jag mår bra, lite trött bara. Säger hon nedstämt.
Undra när hon somnade i natt? Hoppas det inte var klockan 6 på morgonen som det kan vara ibland.

Lektionen fortsätter som vanligt och alla vid mitt bord pratade lite gran med varandra om alla möjliga saker och efter 1 timme så slutar lektionen och alla går ut ur byggnaden. Jag möter Oscar på vägen ut och han ger mig den blicken igen men denna gången försöker han säga något med munnen. Han försöker uttala något som jag inte riktigt fattar eftersom han är otroligt dålig på att mima med munnen. Det ser lite kul ut faktiskt så jag flinar lite och han flinar lite tillbaka och han inser att jag inte fattar vad det är han försöker säga. Han vänder sig snabbt till sina kompisar i klassen och går som att inget hänt. Men jag kan inte sluta tänka på det. Det där ögonblicket när han ser panikslaget i mina ögon och jag ser hanns stress och sorg i hanns ögon. Har jag helt fel? Han kanske inte bara är super snygg, han kanske är något mer än det?