Jag är en besvärjare

Kapitel två • Allt blir en katastrof

Jag hade så många frågor som jag ville skulle besvaras. Vilka var dem? Vad ville dem mig? Och hur visste de mitt namn?
"Clary... du är en besvärjare. Vanliga människor ser det som häxa. Men besvärjare låter mycket bättre. '' Sa mannen.
''Jag är en vadå? Haha, det kan inte vara sant. Jag är bara en normal tjej på 14 år som kollar ovanligt mycket på film och serier. Det här är inte sant, jag får inte tro på det. Jag kommer bara att bli galen...''
''Clary det är sant...'' Killen kollade upp från sina knän som han nyss stirrat ner i. Det var nu hon märkte hur snygg han faktiskt var. Hans mörka bruna hår som nästan såg svart ut, hans bleka hy, hans klar blåa ögon. Han var perfekt.
'' Innan vi fortsättter... ni vet vad jag heter. Nu vill jag veta era namn.'' Sade Clary. Det var mannen som svara.
'' Jag heter Micael Dancy, min son här heter Andrew Dancy och...'' Han han inte fortsätta meningen tills att en till kille till steg in i rummet. Killen hade lockigt brunt rött hår, bruna ögon och var lång.
'' Men pappa, du hade inte sagt att vi hade besök, din nya flickvän eller? Sa killen och kollade på Andrew. ''
"Och det här är Edward, min äldsta son. '' Fortsatte Micael.
'' Det är ''hon sa Andrew till Edward. Han uttalade hon länge och Edward studerade Clary noga, från topp till tå.
''Ha, då måste det ju vara din flickvän'' Sade Edward retsamt. Han tog fram en stol till sig själv och gick med i samtalet.
'' Va-vadå?" sade Clary förvånat.
''Har ni inte berättat hela historien för henne? '' Sade Edward och kollade retsamt på sin bror.
'' Vi har precis börjat... '' Sade Micael. Vi tar en del i taget, del för del. Edward reste sig fort.
"Clary lilla, du kommer, sakta men säkert bli kär i brodern min. Det är ju liksom erat öde. Ha! Sedan väntar massa andra saker för dig. Stackars mor din, hon dog för din skull.'' sade Edward.
'' NU RÄCKER DET!! UT!'' Andrew slog armen åt sidan, och dörren ut öppnade sig hårt. '' Vart lill pojken lite sur nu va? '' Sade Edward retandes. Andrew slog upp den andra armen som att han greppade något och kastade det mot Edward. Edward blev träffad med en kniv. Clary reste sig snabbt upp och slog händerna snabbt mot munnen.
'' Okej, som du vill'' sa Edward och drog långsamt ut kniven ur hans mage och släppte kniven mot golvet. Där efter gick han ut och dörren smälldes igen.
"Var det verkligen nödvändigt att kasta kniven på honom? Vi har en nykomling här min kära pojk." och de båda kollade på Clary. De såg på henne att hon såg vett skrämd ut. "Det är inte som det ser ut.." Sade Andrew.
"Jasså inte!?" sade Clary och gick snabbt mot dörren. Hon öppnade den och sprang hem.