Det var inte bara ett ljud Clary hörde, utan såg också en massa bilder. Inuti hennes huvud. Det var om valet... Valet hon måste göra om bara några dagar. Valet hon måste göra för att få reda på vart hon hör hemma. Är hon omtänksam? Är hon fridfull? Är hon smart? Talar hon alltid sanning? Eller är hon modig? Men bilderna i hennes huvud visade inget av vad hon var. Det visades bilder om dem alla. Tänk om hon var skiljaktig? Det skulle inte båda gott. Men bilderna och smärtan slutade och hon ställde sig upp igen, med hjälp av Andrew och Edward. De båda såg ganska oroliga ut. Vilken tur att de var dem ända som såg vad som hände henne.
" Clary vad hände? " Frågade Edward. Men hon besvarade inte frågan. Utan hon sina saker i sitt skåp och gick vidare till nästa lektion.
När skolan var över så väntade Andrew, Edward och Michael utanför på parkeringen.
"Du ska med oss hem" sade Michael.
"Va nej?" Svarade Clary och såg förvånad ut. Men Edward såg retandes på henne och tog upp sin mobil. Han visade en konversation från hennes pappa. Det stod:
"Hej, kan jag följa med Rebecca hem efter skolan? PS: Min mobil har laddat ur, men ska få låna en laddare av Rebecca när vi kommer hem till henne. Kram" Det såg exakt ut som något hon skulle kunna skriva.
"Okej, det blir bra. Ses sen kram" hade hennes pappa svarat.
"Vad har ni gjort!?" Skrek hon till dem. Hon kollade emot deras bil, och Rebecca satt i den. "Har ni tvingat med henne till er?" Fortsatte hon.
"Vi berättade som det var, om det som hände igår. Hon vet allt. Hon var villig att följa med. Men se till att hon är den ända som får veta. Svarade Michael henne. De alla satte sig i bilen. Rebecca satt i framsätet. Clary däremot sitter igen emellan dem, Edward på sin vänstra sida, och Andrew på sin högra.
När de var hemma hos Dancys så var det inga gammal böcker kvar i deras affär. De gamla böckerna hade blivit nya och moderna. Allt i butiken såg modernt ut. De gick igenom affären och in i ett stort och tomt rum. Med endast fyra stolar och ett bord. Rebecca stannade i affären och fick ta hand om kunderna.
"Clary pojkarna har berättat om ditt anfall i skolan tidigare idag." Clary såg besviket på dem. Men han fortsatte meningen. " Ge mig din hand. " hon gjorde som han sa och han tog tag i den. De flög bakåt åt olika håll.
"Herren min Gud" sade han." Han såg inte glad ut. "Clary, jag hoppas du tänker igenom ditt val noga." Alla kollade på henne. "Clary du är skiljaktig..."
-------------------------------------------------------------------------------------------
Detta kapitel vart inte så spännande men hoppas att ni gillade det ändå. Har ni sett mönstret jag skriver efter? Kommentera!
YOU ARE READING
Jag är en besvärjare
Teen FictionClary är en tjej på fjorton år. En dag ser hon att det öppnats en bokhandel i det lilla samhälle som hon bor i. Hon kliver in i bokhandeln och det är då hela hennes liv förändras. Från en helt vanlig tonårs tjej till en mäktig besvärjare. Vem vet va...
