Livet är som en käftsmäll.

~Kapitel 2~

~Sara's perspektiv~
Jag vaknade snabbt upp av ett duns i köket, jag gick upp ur sängen och in till köket.

-He-he, ehm... Godmorgon älskling, sa Felix med ett leende på läpparna och kliade sig bak på huvudet. -Ehm...godmorgon, vad håller du på med?, sa jag och skrattade till. -Asså jag skulle göra pannkakor till dig men jag råkade tappa stekpannan i golvet, sa Felix och pussade mig på kinden. -Naw, tack älskling, men jag kan fixa dom, sa jag och kramade honom. -Haha ja de blir nog bäst så, sa Felix och började duka fram tallrikar.

När all smet var bort och jag hade en hög med pannkakor satt vi oss vid bordet och börja äta. När vi hade ätit upp och var mätta så hjälptes vi åt att städa undan allt.

Plötsligt ringde min telefon och jag sprang in till vårt sovrum och såg att det var Oscar som ringde, jag drog fingret över skärmen och lutade mobilen mot örat.

{O=Oscar S=Sara}
O- Hejsan!
S- Hej
O- Är de lugnt om jag, Omar och Ogge kommer över?
S- Ja visst, men klockan 20.00 ska vi till fjortis grannarna för dom har party men de är nog okej om ni hänger med, om ni vill?
O- Ja super roligt, vi kommer klockan 15.00 till er.
S- Okej, Hej då.
O- Hej då.

Klockan tickade på och den var redan 19.00. Vi alla började att fixa oss. Jag gick in i badrummet och började att locka mitt ljusa hår som gick till naveln, och sminkade mig lätt. Jag gick därefter in till sovrummet och tittade i garderoben efter något fint, tillslut hittade jag en svart blus som jag visste att Felix tyckte om och ett par trasiga jeans shorts.

När alla var klara så gick vi och knackade på fjortisarnas dörr. Hon med långt ljust hår vid namn Emelie öppnade dörren och välkomnade oss.

Det första jag lag märke till var den hemska doften av sprit, de nästan stack till i näsan när man andades. Omar och Ogge försvann direkt och Oscar hängde med mig, Felix och Emelie. -Ska jag hämta något att dricka? ,frågade jag. -Ja gärna, sa dom alla i kör. -Jag kan hjälpa dig att bära, sa Oscar och log.

Vi gick in i det lilla köket och tog fyra drinkar, precis när vi skulle gå tillbaka till Felix och Emelie så möts jag av att dom står och tok hånglar.

Jag slängde ner glasen jag höll i på golvet och gick racka vägen till Felix och gav honom en örfil, sedan sprang jag in till våran lägenhet, eller jag nu längre visste jag inte om de var "våran" längre.

Oscar kom snabbt efter mig och in i Felix och lägenheten jag nu inte ville bo i. Jag gick in i sovrummet och slängde alla mina kläder i ganska stor väska, sedan gick jag in i köket och tog några äpplen som vi hade i en skål.

Sedan gick jag ut ur lägenheten och till en liten lekpark precis bredvid, och Oscar följde efter, men han sa absolut ingenting han bara följde efter.

Jag satt mig på en av gungorna och började precis tänka på vad som faktiskt hände, Felix och jag vi va antagligen inte ihop längre, jag hade ingenstans att bo och jag hade ingen aning om vad jag faktiskt kände. Jag började gråta, vet inte riktig varför men tårarna bara kom, antagligen för att jag precis blivit sviken, men jag kände mig bara så himla tom, Felix betydde ju allt för mig och de var tack vare honom som jag faktiskt lever idag.

Oscar gick fram till mig och kramade om mig, jag reste mig upp från gungan och kramade om honom också, och jag började gråta ännu mer. -Det blir bra, du kan få bo hos mig ett tag, viskade Oscar i mitt öra...
-
-
-
Så detta var alltså kapitel två, vad tycker ni hittills?🎀💖