In Love With A Badboy

Inbrottet....

Hejsan! Har tänk på att skriva men då har jag tänkt "Bara ett kapitel av Samantha Collin". Sen så kan man ju gissa vad som hände efter det, (läste bara några till). Så på grund av det har det inte blivit något. Men som ett förlåt för de kommer ett extra långt kapitel här :-)

~Alvas perspektiv~

-En vecka senare-

Väckarklockan ringde iriterande och högt. Jag stäckte ut handen för att stänga av den och en sekund efter hördes en stor smäll. Jag sat mig upp skräckslaget och kollade mig omkring i rummet. Jag kollade nedanför sängen och där låg väckarklockan i flera tusen bitar tillsammans med ett splittrat glas vatten, i yttligare tuen bitar.

-FAN! sa -nästan skrek, jag och gav ifrån mig en stor suck.

"Tänk att det alltid ska hända mig!" tänkte jag medans jag gick mot min WIC.

Mamma har säkert köpt minst 5 nya väckarklockor bara den här veckan till mig. Hon komer bli vansinnig!

Idag blåste det och de var iskallt ute. Jag satte på mig ett par mörka slitna åtsittande jeans, ett vitt urringat linne med volanger och en grå lång kofta.

Medans jag stod och skulle välja skor och en sjal hörde jag ännu en stor smäll. Jag röck till av räddsla och frös sedan fast på lattsen jag stod. "Sådär högt låter inte en väckarklocka" tänkte jag och öppnade dörren så att jag kunde se ut i en liten glipa.

-Flashback-

Väckarklockan ringde iriterande och högt. Jag stäckte ut handen för att stänga av den och en sekund efter hördes en stor smäll. Jag sat mig upp skräckslaget och kollade mig omkring i rummet. Jag kollade nedanför sängen och där låg väckarklockan i flera tusen bitar

-Flashback slut-

"Det var inte min klocka som lät sådär högt"  tänkte jag och frös till av känslan att nägon iaktog mig. Då slog tanken mig! Jag hade inte ens nått fram till klockan innan den slog i galvet! Någon annan var i mitt rum och troligtvis var samma person inte mer än 2 decimeter ifrån mig när jag vaknade! Men det som var mest skrämmande var att den pesoner fortfarande var kvar i mitt rum!

Jag öppnade glipan i dörren ytterligare lite och såg en silluett stå vid mitt skrivbord. I handen på silluetten kunde jag skymta något som liknade en kniv! Jag stängde sakta dörren igen och letade reda på någonting att försvara mig med.

Efter en stunds letande gav jag upp och satte mig ner på golvet. Precis när jag satt mig ner stack någonting mig i rumpan.

-FFF...... Plöttsligt kom jag ihåg silluetten och höll för munnen och hoppades att inte h*n hade hört mig.

Det jag hade suttit mig på var en av mina klackskor som klacken hade låssnat på och ena änden bildade en vass spetts. Som tur var, va det ett av mina högsta par och inte nån liten fjuttig klack.

Jag ställde mig återigen upp och gick mot dörren. Jag böjde mig långsamt fram och tog tag i handtaget. Jag tryckte ner det och öppnade en glipa. Men utanför fanns det jag minst hade kunnat ana. Precis utanför dörren stod det en man med ett brett flin! Jag skrek allt vad jag kunde men jag hann inte långt med min viftande hand som jag hade klacken i förens en knytnäve slungades mot min tinning och allt blev svart.

~Okänd persons Perpektiv~

- Tysta! Väck henne inte!, Fräste jag åt dom andra killarna som stod runt sängen som Alva låg i.

- Kom vi går ner så får han vara med sin törnrosa ifred! Ropade James och dom andra killarna  gick ner skrattandes för trappen.

Jag blängde surt på James innan han också gick ner med ett flin på läpparna.

Plöttsligt kännde jag hur Alva röck till och började hyperventilera. Hon skakade och precis innan hon hann kasta sig ner för sängen tog jag ett hårt grepp om hennes armar. Då började hon skaka ännu mer och hennes ögon blev tårfyllda.

~Alvas Perspektiv~

Jag försökte slita mig ur den okända personens grepp men han hade tydligen bestämt sig för att jag skulle stanna. Jag slutade kämpa emot och mina ögon fylldes med tårar.

-Du behöver inte vara rädd., Hörde jag en lugn och mjuk röst säga.

-Du kidnappade mig ju!! Skriker jag och gråter ännu mer!

-Alva kolla på mig! Sa personen framför mig och jag stannade upp i mitt gråtande och skrikande.

" Hur vet han vad jag heter?" tänkte jag men riktade mina ögon mot personen framför mig.

Där, precis framför mig satt personen med dom ögonen! Dom mörkbruna ögonen! Dom som var värda att drunkna i!

-Lyssna så ska jag förklara sa Luke och tog tag i min hand försiktigt.

- Ehm...hur ska jag börja? Okey såhär var det, sa han och tog ett ljupt andetag.

- Jag skulle...ehm...hälsa på....ehm...., Han skakade på rösten och vekade inte riktigt villig och säga vem han skulle till.

-En kompis! (Lögn)sa Luke plöttsligt och lyste upp!

- och?..... frågar jag och väntar på fortsättningen.

- Jo jag skulle ju som sagt hällsa på.... en kompis. Han bor bara några hus ifrån dig och när jag gick föbi... ditt hus.... så kom det ut en kraftig karl med dig i "famnen" (asså famnen låter typ romantiskt men ni fattar iaf, han bärde ut henne utan omsorg. haha)

- När jag kom närmare började mannen springa med dig i "famnen" och jag fattade genast att någonting var fel så jag sprang efter. När jag knappade in på mannen så släppte han dig bara och sprang vidare. Antar att han blev rädd så han gav upp.

- och nu ligger du här! sa Luke med ett litet leende.

- och vart är här? frågade jag häpet och lite chockad över vad Luke nyss berättat.

- Hemma hos mig. Sa luke med världens gulligaste flin!

Jag kände hur mitt ansikte hettade till när jag och Luke bara satt där och kollade in i varandrar ögon.

Plöttsligt öppnades dörren och in kom Lukes "gäng"

-Så du har vaknat nu törnrosa? sa en av killarna med ett läskigt flin.

Jag rös till och såg att Luke märkte det så han spännde ögonen i killen ända tills han gick ut från rummet.

- Hej jag heter David sa en av dom och skakade min hand. Han hade svart hår och gråa ögon.

- Det där är Emil och det är Thomas, sa David och pekade på två killar i dörröppningen. Thomas hade brunt hår och bruna ögon. Inte lika vackra som Luke dock. Emil var blond med blåa ögon.

Luke log mot mig och jag log ett svagt leende tillbaks.

-Så vill du hänga med ner? Vi kan kolla på film!, Sa Luke med en sexig men snäll röst och jag rös till i hela kroppen.

-Visst! svarade jag och jag kände hur mina ben vek sig under mig.

Helt plöttsligt nuddade jag inte golvet längre och jag kände Lukes starka armar omkring mig. Han flinade och bar ner mig till soffan.

Hej hej! Phu ennu ett kapitel uppe och kolla vem som uppdaterade! JAG :-) Hoppas ni gillade det och ge gärna förslag på vad som kan hända lite längre fram :) Hoppas ni får en bra dag så hörs vi :)