Sanningen om Jorvik.

Kapitel 2: Resan dit.

Vattnet i hamnen blänkte och jag kom till en luftballong , jag såg mannen som körde den. "Ursäkta? Kan du flyga till Jorvik nu?" Frågade jag han. "Äää visst" sa han och hjälpte mig in i den och så började den lyfta. Jag gav honom lite pengar. När vi var ungefär fem meter ovanför marken såg jag

min föredetta pappa, Mattis som han heter. "Kom tillbaka nu" ropa han högt. "Hejdå, jag ska hitta min familj." ropa jag och log. "Det är inte som du tror Emma" ropa han ännu högre. Vad trodde jag igentligen? Att jag bara kunde hitta dom? Förresten så ville de ju antagligen bli av med mig eftersom de adopterat bort mig. Men jag tänkte inte försöka hitta dom jag ville bara komma iväg till Jorvik. Det enda stället jag känner mig hemma. Det fläcktade i mitt hår , jag hade bara tagit med lite pengar men det får lösa sig iallafall. 

Jag sträckte ut mina armar och han som körde skrattade. Lång tid gick innan jag såg ön. Då fick jag bara upp något i ögonen en häst , eller en pegasus med vingar den flyger. Sen en flicka som klappar en vit häst. Sen vaknar jag till och då är vi bara 5 meter ifrån att landa. Jag gick av ballongen och det var på stranden jag hittat Angelbelle. När jag kom till Moorland såg jag en kille som vinka. Jag gick till honom. "Hej" sa jag. "Hej, vill du hyra ett rum?" Frågade han. "Nej tyvärr men jag vill gärna veta vart Thomas är." Sa jag. "Han är nog på hans kontor." Sa han och pekade. "Tack." Sa jag och öppnade dörren ditåt han pekat. Där satt han och när han fick syn på mig såg han förvånad ut. "Emma  men du får ju inte va här." Sa han. "Va? Varför inte?" Frågade jag. "Åk hem Emma." Sa han. "Nej! Vart är Angelbelle?" Frågade jag. "Emma , hon klarade inte av att vara en ridskolehäst så jag släppte ut henne." Sa han försiktigt. "Va? Du lovade att ta hand om henne." Sa jag och tårarna börja rinna. Jag sprang ut och sprang ifrån stallet. Jag satte mig på en sten i skogen. Jag blundade och då kände jag andningar på mig. Jag kollade upp. ANGELBELLE!!!!