My Nightmare

DAY 4

Jag vaknar och ska precis flytta på min lugg som ligger över mitt öga när jag märker att inte inte går. Mina händer är fast bakom min rygg och jag tittar ner på min kropp och märker att jag är naken. En obehagligt känsla sprids i min kropp.

"Jace?" Säger jag försiktigt och hör honom komma gåendes mot sovrummet.

"Godmorgon." Säger han precis som att ingenting är konstigt. Han öppnar sin garderob och går in innan han kommer tillbaka ut med andra jeans och en svart t-shirt.

"Jace?" Han ignorerar mig en stund och håller blicken på sin telefon innan han slänger den på sängen.

"Okej. Städerskan är här om en kvart så vad ska vi göra med dig?" Jag sätter mig upp och tittar oroligt på honom.

"Vad menar du?"

Han svarar inte mig utan hjälper mig att få på mig underkläder, ett par svarta shorts och en svart tubtopp. "Kan du släppa loss mig?" Han svarar ännu en gång inte utan puttar mig framåt.

"Du sa att jag kunde lita på dig och att du litade på mig."

"Jag litar på dig!" Han flinar och skakar på huvudet.

"Nej, det gör du inte."

"Jace ja-."

"Tyst! Du skulle stanna på den platsen jag bad dig. Gjorde du det? Nej! Och om du hade litat på mig så hade du inte skrikit som du gjorde igår! Din jävla hora, fattar du inte att det är ditt eget fel att du hamnat här?"

"Förlåt. Jag ska inte göra om det!"

"Nej, det ska du inte och det är det vi ska testa nu." Jag fryser till och sväljer hårt.

"Vad menar du? Vad ska du testa?"

Utan förvarning knuffar han in mig i det lilla rummet som är hans garderob. Han slår mig hårt över ansiktet, så hårt att jag tappat balansen, trillar ner och utan att kunna ta emot mig själv slår huvudet i golvet. "Jace, sluta. Förlåt mig!" Gråter jag och försöker att sätter mig upp för att komma undan honom men han trycket ner mig på mage och sätter sig över mina ben. "Jace!" Han tar tag om mitt hår och drar mitt huvud hårt upp och innan jag hinner skrika känner jag tejp mot mina läppar. Han virar tejpen runt mitt huvud några gånger innan han går av mig och slänger mig på rygg. Jag gör allt i min makt för att försöka ta mig loss men det är ingen idé. Han ger mig ännu ett knytnävsslag och det blir för någon sekund alldeles svart för ögonen. Jag försöker att skrika och tårarna rinner ner för mina kinder. Han tar tag i mitt hår och för mitt ansikte närmre hans.

"Du passar inte i att gråta." Säger han kallt och tittar mig i ögonen. "Om du försöker skrika när hon är här och städar så slår jag sönder dig fattar du?!" Jag nickar och gör ett sista försök till att ta mig loss innan han tejpar ihop mina anklar och ställer sig upp. "Va en snäll flicka nu okej?" Han sätter sig på huk och kysser min panna innan han släcker lampan och stänger dörren.

Jag kan inte låta bli att gråta. Mina kinder är så blöta att mitt hår klibbat sig fast på min hud. Jag är öm i hela ansiktet efter hans slag och jag ligger där på sidan helt stilla med kinden mot golvet. Jag hör hur städerskan kommer och hur han pratar med henne om att vi redan städat sovrummet och badrummet. Hon blir väl glad. Det låter iallafall så på hennes röst. Klart, hon får städa mindre för samma lön. Jag funderar på om jag ska våga försöka skrika men låter bli tillslut. Jag vågar inte.

Mina ögon sluts och det enda jag kan tänka på är att jag inte riktigt förstår hur jag hamnade här. Han var så perfekt. Hur får jag detta att sluta? Kommer han att döda mig? Är han en sån som man läst om i böcker och sett på filmer? Jag vill inte tro att han gör detta för att han hatar mig. Jag vill tro att han älskar mig. Han älskar väl mig? Han...älskar väl mig?

-

En av de värsta stunderna i mitt liv, nu har han börjar ta över mig helt. Om jag bara visste vad han skulle göra. Xx Claudia