My Nightmare

DAY 7 pt 4

Jaces fyra vänner och "kollegor" låtsas bara som att jag inte ens finns. De pratar om mig som att jag inte sitter här och hör att de kallar mig för fula saker. Jace lägger sin hand över mitt lår och lämnar en kyss på min axel.

"Var en duktig flicka nu så slipper jag skada dig. Okej?" Viskar han innan jag nickar. Jag har inget val. Jag måste göra som han säger. Om jag inte lyssnar nu framför hans vänner så vet jag att han kommer straffa mig hårt och jag vill bara att detta ska bli överstökat.

Jace ber mig att ställa mig upp vilket jag gör och följer med honom till sovrummet. Han släpper mina händer fria, tar bort tejpen och ber mig att ta på mig mina svarta jeans och en av hans hoddies. Jag gör bara precis som han säger och försöker att hålla mig lugn för att detta inte ska bli värre. Han drar mig mot honom och tittar allvarligt på mig.

"Ge mig koden till att stänga av kamerorna." Jag får smått panik då jag nu måste svara att man inte kan stänga av kamerorna.

"Man kan inte stäng-." Han avbryter mig genom att ta tag om min hals och trycka mig mot väggen.

"Lyssna på mig jävigt noga nu, jag har inte tid med att du ska leka offer. Du talar om hur jag stänger av det nu!" Jag kniper ihop ögonen och försöker att inte skaka.

"Man kan inte stänga av man kan bara pausa kamerorna i 30 minuter sedan måste man vänta en timme innan man kan pausa igen."

"Ljuger du för mig nu?" Jag skakar på huvudet och han släpper taget om min hals innan han ber mig att vända mig om vilket jag också gör. Jag rycker till när han igen fängslar mina händer då jag nu är så öm om mina handleder att jag vill gråta. Han tejpar för min mun och drar upp luvan över mitt huvudet. Den lägger en skugga över mitt ansikte och jag förmodar att man nu inte ser den svara tejpen över min mun. Jace lägger en kappa över min axlar så att ingen heller så råka se mina händer i handklovarna. Han knuffar mig framåt och jag går bredvid honom ner till bilen.

Han sätter sig i bilen bredvid mig och när vi nästan är framme vid mitt hud tar han fram en svart tygbit.

"Detta har aldrig hänt okej? Och ser du inte så finns det inte. Eller hur?" Jag försöker skrika men får knappt ut något ljud medan han knyter tyger över mina ögon.

De tvingar ur mig ur bilen och Jace säger åt mig att hela tiden titta ner och inte lyfta huvudet om jag inte vill dö. Han drar bort tejpen från min mun.

"Koden." Jag vill inte men jag måste. Jag säger de sex siffrorna som öppnar portarna till huset och Jace leder mig mot huset. Han öppnar ytterdörren och tvingar mig sedan säga hur han pausar kamerorna innan de knuffar in mig i hallen. Han tvingar mig att sätta mig på en stol och helt ärligt vet jag inte i vilket rum jag befinner mig.

"Kassaskåpet." Säger han och jag fryser till.

"Du får inte ta min mammas smycken!" Är det enda jag får ur mig och helt plötsligt får jag ett slag och flyger av stolen. Utan att kunna se något eller kunna ta emot mig själv slår jag i huvudet i golvet och känner sedan hur Jace tar tag i halsbandet om min hals och drar mitt huvud uppåt.

"Ge min koden!" Jag kan inte. Det går inte. Jag är tyst ett tag innan jag känner något mot mitt huvud. "Jag kommer att skjuta dig."

"Jace! Snälla ta vad du vill men lova att inte ta min mammas smycken. Det är det enda jag har kvar av henne." Han slår pistolen hårt mot mitt huvud och jag tvingas tillslut att säga koden som öppnar kassaskåpet. Någon tar tag i mitt hår när jag hör hur kassaskåpet öppnas och jag släpas ut i vad jag tror är hallen innan jag igen får tejp över munnen.

"Undrar hur det känns att vara Jace's lilla hora. Du har precis gjort honom mäktig."

-

En av de värsta dagarna i mitt liv.