DAY 4 pt 2

135 5 2
                                    

Jag vet att städerskan gått för länge sedan och jag vill försöka skrika för att han ska komma och släppa loss mig men jag vågar inte. Jag ligger där inne länge till innan dörren öppnas och lampan tänds. När jag ser att det är han försöker jag att ta mig loss och skrika för att han ska fatta att jag vill härifrån. Han tvingar mig att sätta mig upp och tittar mig djupt i ögonen. Han för sin hand till mina shorts.

"Det är lite sexigt att ha en liten fånge." Säger han och drar sin hand över mitt lår. "Ska vi kanske bara låta mig hålla dig här inne så länge som jag vill?" Jag kan inte låta bli och tårarna börjar forsa ner för mina kinder samtidigt som jag skakar på huvudet och försöker säga nej. "Vad sa du? Är det jobbigt att inte kunna prata? Eller gå någonstans?" Säger han på ett sätt som äcklar mig. "Jag ska ha några vänner här om en stund och du ska sköta dig. Fattar du?" Han klipper upp tejpen från mina anklar och jag blir för en sekund lättad men snart bara stressad när jag förstår att han inte tänker släppa mina händer fria eller ta bort tejpen från min mun. Han trycker ner mig på golvet och flyttar handklovarna så att mina händer är framför mig innan han knuffar mig framåt. "Gå på toa." Han knuffar in mig i badrummet och står vid dörröppningen och tittar på mig. Jag gör vad jag ska och ser att han vänder sig om när jag tvättar mina händer. "Om du är snäll så kanske jag släpper dig snart okej?" Jag lyssnar inte på vad han säger utan springer rakt förbi honom och ut i vardagsrummet innan jag känner hur han får tag i mitt hår, ett knytnävsslag träffar mig i ansiktet och jag kastas ner på golvet. Jag skriker så gott som jag kan av smärtan innan han sparkar mig i ryggen. Han tar tag i mig, ställer mig upp och trycker mig mot väggen. "Din lilla hora. Tror du att du kommer undan mig? Jag är den enda du har fattar du? Var glad att jag ens vill ha dig för ingen annan hade orkat med en tjej som är så dum i huvudet som du är. Jag hade tänkt släppa ut dig men du sabbade din chans."

Jag försöker att ta mig ur hans grepp men lyckas inte och jag känner bara hur all ork börjar att försvinna.

Han knuffar in mig i garderoben igen innan han släpper min ena hand fri och kastar mig ännu en gång ner i golvet. Han drar mig mot ena sidan av garderoben där det finns en pelare i guld som sitter fast i taket och golvet och är där han brukar hänga smycken. Han låser min andra handled och jag rycker i de lite för att se om han verkligen är så elak att han satt fast mig. Det har han. Jag kan inte röra mig härifrån. När jag rycker i handklovarna rasslar kedjan mot metallen och för ett väldigt starkt ljud. Fan. Är de enda jag kan tänka.

Han sparkar mig i magen flera gånger innan han sätter sig ner framför mig.

"Värdelös hora är du. Fattar du? Det enda du förtjänar är stryk. Fucking otacksam bitch! Jag bryr mig om dig som ingen annan och du tackar mig såhär?!"

Han sparkar mig mot huvudet och jag känner hur jag långsamt försvinner ur mitt medvetande.

Han älskar mig. Han älskar mig. Han älskar mig. Jag vet att han inte menar att göra såhär.

My Nightmare Where stories live. Discover now