Om allt var perfekt o.r

Kapitel 4

>Emmars pers<
Omar gick fram och satte sig på sängen en bit ifrån mig. Jag tror han märkte att jag såg hur chockad och generad han blev.
"Så hur kommer detta funka" sa han.
"Vadå?"
Omar suckade och det lät som om han skulle säga något han tyckte var pinsamt. Han började klia sig i nacken och tittade bort.
"Jo asså... Jag gillar dig och jag vet att du inte gillar mig men hur blir det isåfall eftersom våra "mammor" är jobbarkompisar"
Efter att han hade sagt jo asså så pratade han jättesnabbt så det var nästan svårt att höra vad han sa.
Jag tittade på Omar och log.
"Men Omar jag gillar dig också, och det med föräldrarna tror jag löser sig"
Han tittade upp och kollade rakt in i mina ögon. Precis vid detta tillfället hade jag velat kyssa honom men det var för tidigt att göra.

>Omars pers<
"Så vad ska vi göra?" Frågade Emma.
Hon väckte mig ur mina tankar om henne.
"Jag vet inte, jag går med på det mesta"
"Men du måste ju också vara med och bestämma vad vi ska göra" sa hon.
Då vibrerade hennes mobil och det var snapchat. Hon läste någonting och så tog hon mobilen och skulle ta en selfie.
"Omar!"
Jag tittade upp och ville att jag skulle le på bilden. Sedan skickade hon iväg den.
"Adda mig på snapchat" sa jag och jag lyckades inte låta feg eller generad.
"Du får adda dig" sa Emma och gav sin mobil till mig. Långsamt knappade jag in mitt snapnamn.

>Emmas pers<
Omar gav tillbaka min mobil och jag såg att jag fick tillbaka en snapchat ifrån Klara. Förra snapen jag fick av Klara frågade hon om vi skulle göra något men då svarade jag nej. Nu fick jag tillbaka en.
'Bli fan inte tillsammans med honom för det är mitt ex. ✋👺'
Jag kollade på Omar och han såg frågande ut.
"Har jag något konstigt i ansiktet?"
Han började känna med händerna i ansiktet om hans skulle ha något skräp.
"Nej asså förlåt att jag frågar men har du något ex som heter Klara Brolander?"
"Känner du henne? I alla fall ja, men hon märkte att jag började bli mer känd. Jag menar inte nu att jag är känd men jag är kändare än vad jag var innan. Då försökte hon få högre status genom att hon ville att jag skulle ge henne shoutouts osv."
"Förlåt om du tog illa upp men jag sade bara sanningen." Fortsatte han.
"Nej asså jag förstår men om du och jag fortsätter uppåt i relationen så kommer jag lämna henne för än så länge känns det som vi glider isär"
"Gör inte det för min skull, gör det som är rätt för dig!" Sa han och tog mina händer och kollade djupt in i mina ögon.
"Lova det!" Fortsatte han.
"Okej" svarade jag.
Snabbt släppte Omar mina händer och log.
"Kan vi inte gå ut lite?" Frågade jag.
"Jo, jag behöver röra på mig"
Omar ställde sig snabbt upp och hållde sin hand framför mig så han kunde dra mig upp. Jag lade min hand i hans och så drog han mig upp.
"Vart ska ni gå?" Frågade mamma.
"Bara ut" svarade jag.
"Kan ni ta med Vilma och Oskar då?" Hörde jag mamman till barnen säga.
"Ni kan ju gå till skolans lekplats" ropade Wilnur ifrån köket.
"Visst" svarade Omar.

>Omars pers<
Vi gick ut och barnen tog varsin springcykel.
Efter att vi har gått lite längre ifrån deras hus tar Emma tag i min hand.
"Hoppas det är okej" sa hon och log.
Jag blev alldeles varm av hennes leende. Jag log tillbaka.
"Klart det är"
"Jo det är något jag måste säga till dig" sa Emma och tittade ned i marken.

Drygt slut på kapitlet va? 😂👌 (sorry för att typ hela kapitlet satt dom i Emmas säng)