Hej, jag heter Haley och ska börja på en ny skola. Jag och min mamma flyttar runt väldigt mycket på grund av hennes jobb. Mina nya vänner tycker vår bild lärare är väldigt snygg. Jag tycker det också men han är vår lärare så det kommer aldrig att hä...
Hey guys! Hoppas ni mår bra. Det gör inte jag. Jag vet inte vem jag ska prata med och jag kan vara mig själv här.
Jag förlorade min älskade farfar i lungcancer för 2 år sedan idag. Jag minns vilken dag, vilken tid, och datum. Han dog den 26 november 2018 kl 12. På en onsdag. Sen dess så har jag hatat onsdagar. Jag kom hem från skolan och min mamma satt på hennes säng kant. Hon bad mig komma dit. "Din pappa ringde förrut. Din farfar har gått bort. Han somnade in förrut hemma i sin säng kl 12. Jag är så ledsen men det var ju väntat.
Först så trodde jag att hon skojade men tyvärr så gjorde hon inte de. Min värld gick under. Jag höll på att ramla. Kunde stå.
Vi gjorde allt tillsammans. ALLT. Om jag ville sova över hos farfar och farmor så ringde Jag alltid farfar. Han sa alltid ja. Utan någon tvekan. Han kallade mig soffiee. Han kallade personer de som han verkligen älskade av hela hans hjärta. Han kallade bara mig de. MIG.
Vi lyssnade alltid på Lasse Stefanz om vi åkte tillsammans. Alltid samma album. Upp till en dans 1. Lyssnar fortfarande på det albumet. Av minne av honom.
Vi åkte alltid ut med hans båt. Och gissa vad han kallade den? Jo mitt namn. Sanna. Vi åkte även alltid till han jaktstuga.
Vi har så många minnen tillsammans. Det skulle ta timmar för att läsa.
En gång när jag sov över hos dom och vi var vid sjön som låg ungefär 20 minuter från jaktstugan så jag och farmor gick med deras hund Lisa. Farfar åkte i bilen. Han hade problem med sitt knä då. De låg stora stenar i vattnet som de som ägde sjön inte hade tagit bort än så en bit ut stod jag på en stor sten. Jag var väl runt 10. Jag hörde farfar säga "det är en ål bakom dig" Jag då fick panik och kollade bakåt. Jag började gråta. "Där är den" säger han och jag börjar får mer panik och börjar skrika. Jag halkade på den stora stenen och började blöda. Farfar bara skratta. De var någon som bodde på andra sidan sjön och hörde mig skrika. Så han kom på grusvägen med på sin fyrhjuling. Farmor så till honom att sluta men han kunde inte sluta. Jag gick försigtigt till farmor och farfar som stod på den lila stranden. Dagen efter så skrattade jag bara. Jag förstod ju varför farfar skrattade. Måste ju sett för roligt ut.
Men himlen fick en fin ängel den dagen.
Varför lämnade du mig? Jag saknar dig så jävla mycket farfar. Hoppas du ser mig och är stolt över mig. Du kommer alltid va vid min sida. Älskar dig otroligt mycket och kommer alltid att göra det.
Rest in Peace min fina fina farfar❤❤
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Tack att ni läste och gör mig en tjänst. Gå fram och krama era käraste och säg att ni älskar dom. Man vet aldrig när tiden är slut.
