Kär i min lärare

Kapitel 17

17:26**

Sebastian har försökt att fått tag på mig under hela dagen men har tryckt bort honom varje gång. Fattar han inte att jag inte vill prata med honom? Är han så trög?

Varför brydde Erik sig förut om mig? Han känner mig ju inte. Jag tar upp min mobil och bestämmer mig att skriva till honom.

Till: Erik
Hej, varför bryr du dig över hur jag mår och så?

Från: Erik
Jag var ensam när det hände mig. Jag hade ingen å prata med. Vill inte att du ska känna dig så som jag kände.

Till: Erik
Du har rätt. Behöver prata med någon.

Från: Erik
Vill du träffas och prata lite då?

Till: Erik
Gärna, hemma hos mig? Mamma jobbar

Från: Erik
Visst, vart bor du?

Till: Erik
Tomtevägen 5D

Från: Erik
Är hos dig om 15. Ses då!

Till: Erik
Aa

Jag lägger undan mobilen och går fram till spegeln som hänger bredvid mitt skrivbord och rättar till mitt hår och tar på mig lite mascara.

17 minuter senare**

Det knackar på dörren så jag går och öppnar. Jag tror det är Erik så jag säger "Hej Erik".

- Vem är Erik?

Jag kollar upp och det är Sebastian. Jag stelnade till och stod bara där och kollade på honom. Jag öppnade munnen men jag kunde inte få ut några ord alls. Jag var helt förstelnad. Sen efter nån minut så såg jag surt på honom och höll på å stänga dörren men Sebastian tog tag i dörren precis innan springan var för liten för att komma in med handen. 

- Va gör du? Säger jag

- Du kan inte undvika mig hur länge som helst. Vi måste prata.

- Ja men jag vill inte det så gå härifrån nu innan jag ringer polisen.

Han suckar och några sekunder efter så hör jag honom börja gå. 

----------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt att jag inte har skrivit på jättelänge. Det har hänt väldigt mycket och kommer nog inte skriva på ett lite tag till för förlorade min morfar nyss och ska på begravning imon. 

Hoppas ni mår bra och får en fin dag :)

Kram

Sanna