I got a secret

Kapitel 4 - Megan

Jag ser Hunter vid mitt skåp, jag går snabbt dit.
-Så, vad gör du vid mitt skåp? Säger jag och fejkar en sur min. Det går dock inte så bra och jag brister ut i skratt.
-Är det förbjudet? Retas han. Jag går närmare, tar hans hand.
-Inte för dig, säger jag och ler.
-Tackar, säger han och bugar. Jag skrattar.
-Har inte du lektion nu? Säger jag sedan
-Just det, ses sen! Säger han och släpper min hand. Jag tittar drömmande efter honom.
-Du gillar honom, eller hur? Hör jag en röst bakom mig. Jag vänder mig om.
-Megan? Säger jag förvånat.
-Saknat mig? Säger hon kaxigt.
-Vad gör du här? Undrar jag.
-Jag går här, säger hon.
-Va? Utbrister jag.
-Japp, retas hon.
-Vad heter din kille då? Fortsätter hon.
-Megan, jag vet vad du tänker! Säger jag.
-Jag tänker inte omvandla honom, jag ska bara smaka lite... Säger hon.
-Nej! Säger jag lite för högt. Hon tar några steg fram mot mig, talar handen på min axel.
-Jag gör vafan jag vill, gullet! Säger hon hotfullt och flinar. Jag tar sats och slår henne rakt i ansiktet. Hon faller ner på golvet.
-Aj som fan, mumlar hon och håller för ansiktet. Jag småspringer därifrån, jag måste skydda Hunter!
Jo, det är såhär att Megan är också vampyr. Och orsaken till varför jag är det. Jag hatar henne mer än jag någonsin hatat någon annan. Hon tog min mänsklighet ifrån mig, och det sista jag vill är att hon tar Hunter ifrån mig.