Kapitel 12 - Home....

118 6 2
                                    

Liams Perspektiv

När jag hörde att Cleo sa hej då till killarna hade jag gått ner till henne för att försöka få henne att stanna. Hon hade tårar som rann ner för hennes kinder och jag svalde hårt när jag såg in i hennes ögon.

- Cleo, please look at me. I can see that you feel something for me please stay sa jag och gick närmare henne

- Liam...i..i cant. Im sorry. Im so Happy that i meet you all but i need to go now sa Cleo ledsamt

- No, you cant do This sa jag och kunde inte hålla tillbaka tårarna längre

- Goodbye Liam sa Cleo och gav mig en sista kyss innan hon gick ut genom dörren.

Jag stod som fast limmad i golvet och jag visste varken ut eller in just nu. Allting snurrade och dom andra kom in till mig och la sina händer mot mina axlar.

- How are you feeling? sa Louis

- Like she took my heart with her. Im going to miss her More then i ever thougth i could sa jag

- We have to pack the last of Our things. Come on Boys sa Harry och dom gick för att packa det sista inför turnén. Jag kunde inte gå härifrån. Det kändes som att gjorde jag det så var det här inte en elak mardröm som snart skulle försvinna men hur mycket jag än inbillade mig att det var en mardröm så var det verkligt och det gjorde ont. Jag kommer tänka på Cleo hela tiden och hoppas, hoppas att hon kommer tillbaka till mig igen....

Några dagar senare i Sverige - Cleos Perspektiv

Efter att jag hade landat i Sverige så mötte jag upp min pappa och allt var fantastiskt på ett sätt men det har redan gått några dagar här och jag förstår nu vilket misstag jag gjort. Hela tiden när jag var i London så ville jag "hem" till Sverige men det här är inte mitt hem längre. Jag kände mig bara mer utanför här än i London. Mina gamla vänner hade gått vidare och umgicks med andra så jag var ofta ensam. Jag reste mig från sängen som jag låg i och hämtade datorn. Jag och Harry hade haft mejlkontakt och jag hade undvikit att fråga om Liam men idag kändes det SL. Jag behövde få veta hur han mår.

" Dear Harry. I know that i made a big mistake Leaving you for Sweden. I miss you all so much and i know i havent asked this before but how is Liam? I do miss him so much but i just wished that I never left. I hope to see you som. Hugs, your Cleo"

Jag la ifrån mig datorn och torkade tårarna som hade runnit ner för mina kinder. Det gjorde så ont i mig att jag inte kunde ta mig härifrån. Mest för att jag inte ville svika pappa. Det knackade sen på dörren och pappa tittade in. Han såg att jag var ledsen så han kom fram till mig och la sin arm runt mig och jag kände hur tårarna bara rann ännu mer.

- Cleo, vill du berätta för mig vad det är som är fel? sa pappa oroligt

- Det är ingenting som är direkt fel, men jag trodde hela tiden att det här var mitt hem och nu när jag är här så känns det inte som det sa jag ledsamt

- Men när du bodde i London kändes det som hemma då? sa pappa

- Inte förens jag träffade Liam, han blev den delen som gjorde att jag verkligen kunde se London som mitt hem. Men när jag flyttade tillbaka hit så förändrades ju såklart allting mellan oss sa jag

- Cleo, om det är Liam och ditt hem du saknar så tycker jag att du ska söka efter det sa pappa

- Vad menar du? Sa jag förvirrat

- Om du vill flytta tillbaka och vara med Liam så är det helt okej för mig, jag vill se dig glad och lycklig inte såhär. Försök att ta reda på vart dom är så ordnar jag resten, okej? sa pappa och log

- Menar du verkligen det? Jag vill inte göra dig ledsen eller besviken sa jag

- Det ända som kan få mig ledsen och besviken är om du inte följer ditt hjärta. Seså, börja leta rötter Liam sa pappa och gav mig en puss på pannan innan han gick ut från mitt rum

Jag log för mig själv. Pappa hade rätt, jag skulle bara göra honom ännu mer ledsen om jag stannade och mådde dåligt. Jag hörde hur det plingade till i datorn och jag tog snabbt fram den och såg att Harry redan svarat.

" Dear Cleo. We miss you so much to. Its not the same without you here. Liam is really low. He dosent talk that much to us and he is just sad. What do you mean with mistake? Are you not happy in Sweden? I wish you all the best Cleo and i hope to see you very soon"

När jag läste meddelandet så sved det inom mig. Han var verkligen så nere. Precis som jag är just nu. Jag bet mig lätt i läppen innan jag tryckte på svara knappen och skrev ett nytt mejl till Harry.

" Dear Harry! No, im not happy here. This is not My home. My home is where Liam is and it's not here. I talked to my dad and he agrees with me. Where are you know and how long will you stay there? Is there room for one more? Hugs Ckeo"

Jag tryckte sen på sänd och väntade med spänning på ett nytt svar och det kom riktigt snabbt. Men det var kort och stod nästan ingenting i det förutom " We are in Sidney and we are going to stay for 4 more dags. Wait, Ford this mean that you are coming with us?. Because we have room for you. Hugs Harry"

Jag skrattade lite åt förvåningen som fanns i mejlet. Men nu skulle jag skriva den avgörande raden till honom och hoppas att han berättar för Liam, för det är ju för hans skull och min såklart som jag gör det här.

" Dear Harry. Yes, tell Liam and the other boys that i Will Come back.......

Kapitel 12 😊 Hoppas ni ska tycka om det 😊 Förlåt att det tagit sån tid att få upp kapitlet men har inte haft någon inspiration men nu börjar det komma igen så fler kapitel kommer. Tusen tusen tusen tack till alla som läser och gillar be My own Batman. Ni är bäst!! 😘😘😊❤️❤️❤️

Be My Own BatmanDonde viven las historias. Descúbrelo ahora