Be My Own Batman

Kapitel 1 - Mötet

- Kan du sluta bestämma över mig?! skrek jag
- Du har ingenting att säga till om här! Du kan sticka härifrån om det inte passar sa Krister(min styvpappa)
- Krister snälla lugna dig lite sa mamma
- Vet du hur trött jag är på henne? Hon förstår bara för oss hela tiden sa Krister

- Det finns bara en som förstör och det är du! skrek jag och kände hur han gav mig en örfil

Jag hade blivit van av att han gav mig dom. Han hatade mig och hade alltid gjort det sen han och min mamma hade träffats. Mina föräldrar är skilda och jag ville egentligen bo hos min pappa men jag fick inte det för min mamma så därför fick jag flytta med henne och när hon träffade sin nya man som jobbar i London var jag tvungen att flytta med dit. Jag fick lämna allt, min pappa och vänner i Sverige.

- Hör du vad jag säger till dig? sa Krister och knuffade till mig
- Jag hör dig hela tiden! Och jag ska inte stanna om det är så hemskt att ha mig här sa jag och gick med arga steg till mitt rum
- Cleo! Cleo, vänta ropade mamma och följde efter mig in till mitt rum
- Han menade det inte så sa mamma

- Hur kan du bara försvara honom hela tiden? Jag förstår mig inte på dig! sa jag argt
- För jag älskar honom, ni har bara kommit på en osäker kant sen ni träffades sa mamma
- Osäker? Ja, det är ju det minsta man kan säga. Slag och elaka ord. Ja, jag håller med dig. Osäker är ju rätt sa jag ironiskt
- Jag orkar inte ta den här diskussionen med dig just nu sa mamma och gick ut från mitt rum

Jag sa ingenting mer jag heller. Mamma stängde igen dörren och jag tog en stor väska och packade ner så mycket kläder och saker som jag behövde. Jag tänker inte stanna här en sekund till. Mamma och Krister pratade ute i vardagsrummet så jag visste att jag inte skulle kunna komma ut den vägen. Jag smög försiktigt ut till hallen och tog min jacka och skor och skyndade mig snabbt in igen.

Jag visste att mamma skulle bli så ledsen när hon får veta att jag bara gett mig av men att stanna var inget alternativ just nu. Jag tog på mig skorna och jackan innan jag hängde väskan över axeln. Jag öppnade fönstret till mitt rum och tittade ner. Jag försökte se om jag kunde klättra ner någonstans och då såg jag vinrankorna som stod mot väggen så jag klättrade snabbt ner för dom och sprang så fort mina ben orkade bära mig bort från huset. Aldrig mer kommer jag tillbaka dit.

Sent på natten - Liams Perspektiv

Jag hade varit ute med killarna en liten stund och nu var jag på väg hem. Det var mörkt och lite små kallt i luften så jag slöt jackan lite närmare kroppen och gick. När jag sen kom en bit så fick jag syn på en tjej som satt lutad mot en vägg.

Hon såg inte ut att ha ont eller så men frysa det gjorde hon. Jag visste inte om jag skulle gå förbi eller gå fram och se hur det var med henne. Jag valde det första alternativet.

När jag gick fram mot henne så drog hon in benen mer mot kroppen och såg då att hon bad om pengar. Hon hade en stor väska med sig och det måste ha hänt henne någonting.

- Are you ok? sa jag och såg på henne
- What do you want? sa tjejen
- i dont want anything but i was just wondering what you are doing here sa jag förvånat över hennes hårda ton
- Leave then. Im fine sa tjejen surt

- You dont look fine, thats the problem sa jag och såg allvarligt på henne
- Why do you care? sa tjejen
- Cause its cold and i think you should need something hot to drink sa jag snällt
- Ok, i guess that would be good. Thank you......

Första delen, förlåt om det blev lite kort men ska skriva mer 😊