Kära dagbok - o.m

Skolavslutningen (kap. 3)

"Kära Dagbok... Idag är det skolavslutning och jag ska uppträda på en scen framför ganska många människor med låten Dumbstruck av the fooo conspiracy, jag är verkligen pirrig och nervös"

|en vecka senare|
~Nicoles perspektiv~
Sista arbetsdagen var igår och själva sermonin börjar idag kl: 14:00. Så nu ska jag göra mig i årdning.
Jag gick till garderoben och tog fram en kort vit kjol, en vit t-shurt med massor av färglada blommor på och ett par vita fina sommarskor som jag inte använt på länge. Jag la kläderna på sängen och tog en snabb titt på klockan. Det var drygt drygt en och en halv timma kvar inan det började. Jag tog på mig alla kläderna som jag skulle ha på mig förutom skorna. Sen gick jag till badrummet där jag stannade framför spegeln. Jag letade upp min necessär med smink och började sminka mig. Jag tog på det som krävdes för att jag skulle bli fin. När jag var klar så satte jag upp mitt långa hår i en stor fin donut (stav) på huvudet med många hårnålar med små blommor på.

Jag gick in till mitt rum och fram till 1/3 planscherna jag satt upp på väggen och strök Felix på en av dem stora och sa:
- du kommer aldrig se mig uppträda... jag suckade och gick där ifrån och ner till mamma istället.
Jag är inte jätte mycket foooer men lite. Jag vet vilka dem är och vilka låtar dem har gjort men jag har ändå jättemånga saker. Jag var mer foooer för ett tag sen men sen så började jag tröttna lite på allt men jag vill ändå spara alla saker jag har.

- oj vad fin du är, sa hon när jag kom ner och jag log som tack.
- vi borde åka nu, sa jag efter att ha kollat på mobilen. Hon nickade och vi gick ut till den fräscha silverfärgade Hondan. Jag satte mig bredvid mamma i framsätet och hon började köra mot skolan.

|en halv timma senare|
~Nicoles perspektiv~
Jag stod bakom kulisserna och väntade på att någon skulle ropa upp mitt namn och plötsligt händer det. Jag tog ett djup andetag och andades ut sen gick jag ut på scenen. Alla elever, lärare och anhöriga var där, dem var så många ca 700 stycken som skulle lyssna på mig.
Jag hörde hur bakgrundsmusiken sattes i gång och jag började sjunga. Snabbt spred sig ett leende på mina läppar och jag bar körde. Plötsligt ser jag Felix i the fooo bland alla
människorna och han ler och jag möter hans blick men fortsätter att sjunga fast med ett stort leende på läpparna. Jag ser oxå Ogge ibland och båda två dem bara ler och sjunger med lite. Jag var så lycklig just nu så jag trodde att jag skulle spricka.

Nu är min tre minuter på scen över men det var den största händelsen i mitt liv. Alla applåderade åt mig och jag bara log, det kändes så härligt. Bara den stunden.
Jag kliver av scenen och ser hur Felix och Ogge tränger sig igenom alla människor och fram till mig... Just mig! Dem kommer fram och kramar om mig.
- gud vad grym du var, utropade Felix antusiastiskt och Ogge instämde.
- du var verkligen grym plus att du är så himla vacker, sa Ogge och log jättestort.
- Åååå, tack grabbar, sa jag och kände hur glädje tårar började rinna ner för mina kinder. Och förresten vad gör ni här? Frågade jag och tittade på båda två.
Felix ledde med mig och Ogge till en del av skolgården som var lite undan gömd. Sen sa han:
- jo det är såhär, sa Felix och tittade på mig med ett leende. Både jag och ogge går på den här skolan. Ogge instämde med en nick.
glädjetårar komma för jag skulle gå på samma skola som mina idoler! Felix svepte in mig i en varm kram och pussade mig på kinden. Jag blev varm i hela kroppen och det pirrade lite i magen. Ogge gjorde likadant. Fast när han kramade om honom så villa jag bara stanna där för evigt för hans kramar var så varma, mysiga och ödmjuka lixom. Det pirrade i magen så att det kändes som att knäna skulle vika sig. Jag var så kär i ogge nu så att det inte var klokt. Han gav mig en snabb puss på kinden och jag kände hur jag rodnade. Ogge tittade på mig med ett underbart sött leende. Det leendet skulle jag kunna leva med varje dag.
- tyvärr så måste jag gå nu, sa Felix började gå.
- jag måste oxå tyvärr gå, sa Ogge och log ett snällt leende... Men du, ta mitt nummer, sa han och räckte mig en lapp med numret på. Felix visslade och där efter sa han:
- Ogge haffar! Ogge suckade och följde efter sin kompis utan att vända sig blicken från mig. Han vinkade "hejdå" till mig och jag till honom och sen vände han sig om och fortsatte gå efter Felix.

Jag stod där en stund och tänkte på det som precis hänt. Några minuter senare gick jag till baka till mamma.