The last minute of the play ~Svenska

Kapitel 3

Zaras pov

Precis när jag fått mig in träffades jag av en stark doft och plötsligt gick jag in i en kropp. Jag föll ner med händerna över huvudet som värkte av ett hårt slag.
-Omfg , förlåt jag såg inte dig,hur gick det? Hörde jag en kille flåsa bredvid mig.
-Bra..bra. Mumlade jag och möttes av par blåa ögon som kollade in i mina.
-Zara? Sa han frågandes och bytte fort sin ställning.
-Vafan ,ser du inte framför dig när du går. Sa han surt och sparkade mig i magen innan han plötsligt försvann ur synen. Jag kände mig så värdelös denna sekunden där Jag log fortfarande på golvet och försökte att få in syre till dom torra lungorna som knappt kändes funka. Jag tog till mod och reste mig upp med händerna över magen och andra över huvudet.
-Hej. Viskade jag leendes till Stella som hade händerna över höfterna och flörtade med zac. Jag suckade när hon inte äns la märke till mig och satte mig längst bordet längre bort från Adam som kollade med höjda ögonbryn på mig ,jag försökte att hålla mig längre bort från honom medans jag undvek hans blickar.
- Zara hej, förlåt jag såg inte dig. Sa hon och kollade stressat av glädje mot mig medans hon sedan fortsatte att skriva något i mobilen.
-Såklart du inte märker mig när du flörtar med killar .Sa jag och i andra sekunden hoppades jag att den inte slang ur mitt mun. Men som tur hade inte Stella hört något och fortsatt med att kolla genom sin mobil. Zac kollade flinandes mot mig och blinkade , alltså vad är det med killarna nu för tiden är det nya modellen att gå runt och flina.
Medans jag var inne i mina tankar hoppade plötsligt Stella runt och sjöng.
-Vad är det gumman. Hörde jag Zac fråga Stella medans han kom närmare henne med ett försök att lugna Ner henne.Om ni frågar mig så såg dom mest ut som en får och ko, bara tanken på det fick mig att stor böla .
-Vi ska göra skolbal detta året ,sa hon och hoppade på Zac som var påväg att tappa balansen.
-Du och jag. Skrek hon höggljutt . Jag var säker på att hela stan hörde det. Jag bara kollade surt på honom medans han bara ryckte på sina axlar. Jag blåste bort ett hårslinga som råkade falla ner i mitt ansikte .
Ljudet stoppades plötsligt igen och Stella vände sig mot mig och kollade ledset på mig och plötsligt vara allas blickar på mig.
-Vadå? Sa jag irriterat och försökte att göra mig hur liten som helst.
-Förlåt Zara . Sa hon och kollade ner. Vad är det med henne .
-Det är lugnt gumman ,jag klarar mig. Suckade jag mot dom.
-Nej hon klarar sig inte . Slank det plötsligt en röst från andra sidan köket och såklart var det Elton . Som alltid måste ha ett problem .Jag kollade med ett uttråkat min mot honom.
-hon följer med mig. Sa han bestämt, vad håller han på med .tror han att han kan bestämma över mitt liv. Innan jag hann säga ett ända ord hade redan Stella skuttat från sin plats och hoppat glädje fullt på Elton .Zac kollade på mig och han himlade med ögonen medans jag gjorde detsamma .Den sista killen jag kunde tänka mig vilja följa med till skolbalen ,han vill säkert bara förstöra den för mig.idiot.

Så fort jag hade kommit hem hade jag hoppat på sängen och försökt att stänga ut mig från den helt tokiga dagen ,medans jag skulle mest fokusera på hur jag skulle berätta för mamma om 5000 kronorna hon kommer säkert att döda mig. Jag hoppas verkligen från hela mitt hjärta att hon inte säger något till pappa det skulle vara som att vara död.

Fredagen ,lördagen och söndagen hade gott blixt snabbt som vanligt och snart skulle skolan börja igen. Jag suckade frustrerat och sprang efter Stella som sprang fort förbi mig.
-Stella vänta, vad är det.. Ropade jag bakom henne men hon vägrade att vända på sig och äns ge mig ett litet blick. Jag fångade henne innan hon hann springa över vägen och hon gömde fort sitt ansikte i min famn.Jag strök hennes rygg för att lugna henne. Efter några minuter i min famn hade hon lugnat ner sig men snyftade fortfarande hennes ögon var vin röda och mascaran var utkletad runt hennes ögon och ner till hennes kinder. Om jag får säga det så är hon inte den Spralliga lilla Stella som aldrig gråter ,hon var en hel annan. Jag var rädd. Jag var rädd från att förlora henne.

-Kom vi går hem... Sa jag och drog med henne från den långa skolvägen .Efter tystnaden som log över oss hade verkligen Stella öppnat munnen men så fort hon gjorde det så stängde hon den igen.
-Skolan då. Sa hon frågandes så att hennes röst höll på att spricka.
-Det är lugnt jag ringer. Sa jag och försökte låta lugn medans jag försökte att klistra ett leende på mina läppar som höll på att sprickas över hur mycket nyfikenheten hade tagit över dom.
- Du behöver...Du behöver inte. Sa hon. Du är så omtänksam jag är inte värd att ha dig du är mycke bättre än vad jag är. Du måste hem dina föräldrar kommer att bli oroliga.
Sa hon medans tårarna forsade igen nerför hennes kinder. Sista meningen sa hon lågt och försökte att få bort tårarna med tröjärmen men det var som omöjligt till sist gav hon och kollade istället på mig väntandes på ett svar.
-Tror du verkligen att dom bryr sig. Mamma kommer inte äns märka att jag är borta inte äns efter ett år, medans pappa han känner inte mig efter mängderna av all öl han dricker och mängderna av droger han säljer. Jag suckade och fortsatte att gå med Stellas huvud liggande på min axel. Hon kollade bara medlidande på mig medans tystnaden tog över hela vägen hem.

Hela dagen hade vi spenderat med att äta söt saker kolla på PLL och gossip girl och prata om vårt barndom. Jag kan säga att jag inte märkt det förut men Stella är så känslosam varge ord hon hade sagt till mig denna dagen hade tagit över.
Men jag kunde inte vänta jag var tvungen, annars skulle jag inte kunna sova hela natten.
-Vad har hänt? Frågade jag henne medans jag bet löst i min läpp. Hon stoppade filmen och kollade storögt på mig medans hon undvek tårarna som forsade igen sedan morgonen.
-Jag förstår det, du behöver verkligen inte berätta om du inte känner för det nu. Sa jag och la mina händer stöttande på hennes.
-Förlåt. Jag lovar att jag berättar sen. Hon la händerna för ansiktet. Efter tystnade som uppstod reste jag mig upp.
-Jag ska köpa mat sa jag . Och gick till hallen då Stella hade följt tätt bakom mig.
-Vänta ska hämta pengar. Sa hon och var påväg upp för trappan.
-Nä då vad pratar du om , vi är systrar så jag med ett stort leende. Hon kollade tacksamt mot mig och kramade mig innan jag gick ut. En pust av kall vind träffade mig så fort mina ben hade nått marken . Jag andades djupt och satte på musik i hörlurarna i högsta hugg medans mina steg närmade Köp centrumet . Jag köpte dom nödvändiga sakerna och betalade för dom innan min mobil plingade och jag tog fort upp den från bakfickan.
"DIN LILLA UNG JÄVELN , OM DU INTE KOMMER SNART SÅ RÄKNA MED ATT DU ÄR KÖRD." Jag kände hur mina ben blev svaga men jag försökte att undvika det och tog mig istället fort ut medans tårarna satt i ögon locken. Jag var säker på att hon hade fått reda på pengarna, fråga mig i te hur men hon hade många kontakter som skulle kunnat kvallra om mig om vad som helst. Regnet hade redan hunnit forsa ner för molnen och jag hade bara en tunn skinn jacka på mig. Och min paraply log inte i min lilla väska som hängde nerför mina axlar och satt precis vid mina höfter.
Jag suckade ,jag behöver inte äns säga att det är den värsta dagen i mitt liv för imorgon kommer det att bli värre. Nej ,jag är ingen negativ människa men det är bara sanningen och jag kan inte ljuga för mig själv för det funkar inte äns. Bussen skulle komma om en timme eftersom jag hade precis missat den för min klumpighet och så pinsamt det var så hade jag halkat i en pöl och smutsat ner mina byxor . Vad värre kunde det bli när mina byxor var vita och nya. När jag hade gått en bit satte jag min fot i en bänk för att ta bort smutsen från mina byxor med servetten som jag hittade i min väska.
-Varför så kaxig ? Jag hoppade till och såg Zac sitta precis bredvid min fot. Hur kom han här eller hade bara jag inte lagt märke till honom. Jag kollade generat ner.
-Förlåt. Sa jag och försökte att gömma mitt ansikte som hade blivit till en ljus rosa färg.
-Lugnt, men ta inte ner ditt vackra ansikte. Det hjälpte inte alls för mitt ansikte hade säkert blivit nu till en tomat. Plötsligt kände jag hur någon andades bredvid mig och när jag drog upp mitt huvud så träffades jag av mjuka läppar . Jag blev helt stel . Hur jag än visste att det var fel så drog jag inte mig undan jag bara stod där med händerna vilade på sidorna. Jag pallade inte längre , jag är en sån otrogen bästis. Som nu kysser en otrogen pojkvän.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Haha! Det var länge sedan jag hade uppdaterat men här är en kapitel verkligen. Många stavfel men pallar inte gå tillbaka och rätta så ja ni får gärna se till att förstå orden annars är det bara att fråga mig..! 😂💗